FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN!

Igår var det delvis strålande sol och delvis spöregn.
Och jag tog studenten!
Eftersom att jag känner mig så jävla bra, rätt så trött och en aning ego för tillfället, slänger jag in en massa bilder och skriver inte så mycket. Jag syns på alla. Som sagt. Ego.
Utspringet. Bild tagen från skolans facebooksida.

 
"Det var vi som sprängde högtalarna i studion"
 

Det känns som att hela dagen mer eller mindre gick ut på att äta...
 
På kvällen åkte jag och min Dumfåne till Nydalasjön. Han tog lite bilder på mig. Laddar upp den här för att jag är så jävla bra! Och fett ego. :P

Nu väntar en awesome sommar och sen flyttar jag söderut för att gå Projektbildaren på Wendelsbergs folkhögskola.

En vecka senare

I natt, klockan fyra eller något åt det hållet, lämnade jag in min sista inlämningsuppgift innan studenten. Det känns så jävla bra! Det enda jag har kvar är ett matteomprov, men det ska nog gå bra. Jag har knappt sovit på hela veckan. Jag har haft massa plugg och både den ena och den andra jobbrelatera utbildningen på olämpliga tider. Men nu känns det bra.

För precis en vecka sedan, eller ja, om några timmar, kom jag hem från Mölnlycke där jag var på antagningsintevju för folkhögskolan jag sökt. Det gick helt okej, och jag får troligtvis veta i veckan huruvida jag kommer in eller inte. Jag kommer förmodligen gå på helspänn fram tills dess.

Jag är trött som ett fån. Kommer alldeles strax att somna känner jag. Imorgon är inte idag. (well duh)

Lite åsikter

Okej, måste skriva ner lite åsikter jag har, bara för att jag är så arg på dagens samhälle. Den som vill får väldigt gärna argumentera med eller mot mig på dessa punkter. (Den som inte vill slipper)

Läkarintyg vid frånvaro
Som det ser ut just nu på skolan måste man ha läkarintyg för varje sjukanmäld dag. Jag tycker att detta är vansinne. Jag har full förståelse för att rektorn eller vem det nu är som sköter det där vill se sjukintyg för den som är borta mer än en vecka i sträck, eller kanske oftare borta än närvarande. Det jag tycker är sjukt är att det inte spelar någon roll vad orsaken till frånvaro är, du ska ha sjukintyg. Jag behöver stanna hemma minst två dagar i månaden på grund av att jag får mensvärk i den grad att jag knappt kan röra på mig, och rör jag mig i för snabb hastighet spyr jag av smärta. Varför ska jag gå iväg och få läkarintyg för det? För det första, kan jag ta mig dit kan jag lika gärna ta mig till skolan. För det andra, varför ska jag ta upp tid och resurser från de som faktiskt behöver vara där, för att jag ska få veta någonting jag redan vet? I detta fall att min kropp fungerar som den ska i och med att jag får mens. Möjligtvis kan jag få ett tips om att svälja lite värktabletter (som att jag inte hade tänkt på det själv innan). Det är inte direkt som att jag föredrar att stanna hemma i all världens smärta framför att gå till skolan och få mitt dagsbehov av att vara social. (Ja, och bieeffekten att jag lär mig nåt i samma veva förstås)

Jag tycker att det låter lite som att staten försöker ändra om reglerna för att så lätt som möjligt kunna dra studiebidrag från elever och därför spara pengar.  Det de i sådanafall inte har tänkt på är att de istället förlorar pengar på att fler behöver ta sig till läkare och vårdcentraler för att få fåniga läkarintyg om feber, mensvärk, förkylningar och så vidare.

Nu säger jag inte att det är så, jag är mycket väl medveten om att de försöker minska på skolken. Dock borde de se över deras metoder då denna piska drabbar även oskyldiga.

Dålig information på skola
Jag råkade nyss se i klassgruppen på facebook att läraren hade skrivit ut datum och tid för uppspelning av de låtar som vi gjort under året. Vid första anblick tyckte jag att det var bra att han hade skrivit ut det så att vi i klassen kunde se det, men sedan tänkte jag om. En tjej i klassen har inte facebook, och det enda andra informationskällan hon har åtkomst till i skolsammanhang var inte uppdaterat om detta. För det andra var inlägget publicerat på facebook en kvart innan den första tiden var utsatt. För det tredje såg jag mitt namn där, vilket gjorde mig rätt så fundersam eftersom att jag varken har hört någonting om detta över huvud taget, eller ens går några som helst musikrelaterade kurser detta läsår. Tydligen var min tid igår.

Jag tycker det är absurt att information ska gå ut så sent att de flesta inte ens hinner se den i tid. Och att den dessutom endast går ut på en sida som alla i klassen inte ens har tillgång till gör det inte bättre. Jag kokar av ilska.

Det här med närvaorn... Hur är det ens tänkt att det ska vara möjligt att få 100% närvaro, när vissa lektioner bli extrainsatta och informationen inte ens hinner gå fram till eleven? Räknas det som giltig frånvaro? Måste jag skaffa sjukintyg på att jag inte kollar facebook tillräckligt ofta?

Klump med jobb
Jag är gröt i huvudet. Jag, precis som många andra jag pratat med, upplever det som att skoljobbet går i vågor. Ibland är det verkligen ingenting att göra, medan andra gånger är det precis allt att göra. Framförallt nu i slutet är det allt att göra, plus alla rester som förut inte hunits med för att högen med saker att göra konstant har vuxit och i vissa fall glömts bort för att det gått så lång tid. Enkel lösning? Lärare, prata ihop er med varandra så att inte alla prov och betygsgrundande inlämningsuppgifter hamnar precis samtidigt. Just nu är det som att precis alla lärare tänkte "ja, vi kör en tredjedel av krusen de sista fyra veckorna nu, eftersom att vi ändå har varit så slappa resten av året". En tjej sa det här till mig; "Jag börjar misstänka att alla lärare har paktat ihop sig för att totalt bränna ut så många elever som möjligt precis innan studenten.". Precis så känns det. Eller som att de har nån typ av sport. "Flest utbrända elever vinner".

Fast när jag tänker efter, utbrändhet borde faktiskt gå att få läkarintyg på. Aha! Det känske är så det är! En hjälp till alla stackars elever som inte har giltig frånvaro, vi fixar en gilltig anledning!


Ställ mig mot väggen!
Har jag brutalt fel här någonstans? Uppfattat helt fel fakta eller missförstått någonting annat uppenbart? Har jag de mest puckade åsikterna som finns i hela världen? Var jag flummig, otydlig och allmänt respektlös någonstans i min text? Lämna då gärna din åsikt så jag får se någon annans perspektiv på samma grej. Jag fiskar inte kommentarer, jag vill bara suga åt mig olika åsiker och perspektiv för att på så sätt få en djupare förståelse för hur andra tänker. (Nu låter det som att jag försöker söka nåt typ av jobb här...)

Tack för din tid. Nu ska jag sova så jag har någon form av energi inför morgondagens två betygsgrundande prov. Det lär nämligen inte gillas som giltlig anledning till sjukdom att jag satt uppe vid min dator för länge kvällen innan.
Chiao!

Jag behöver inte alltid vilorummet, men när jag gör det är det upptaget

Jag var vaken hela natten för att få klart ett skolarbete. Jag var så sjukt stressad, för hade den inte kommit in idag hade det blivit IG på kursen pga brist på material att betygsätta. Det var på den nivå av stressad att jag inte kunde ta in någon som helst information. Det jag saknade var mer eller mindre "vi andas in det växter andas ut och växter andas in det vi andas ut" jag behövde, men jag kunde inte ta in den informationen, hur klart och tydligt det än låg framförmig. Dessutom var det där nåt jag lärde mig redan på dagis och som alltid finns där i bakhuvudet, så var låg egentligen problemet? Jo, stress.

Eftersom att jag började klockan 8.25 hann jag inte sova över huvud taget. Första lektionen var mattematik och jag tog inte in ett piss. Var bara där för närvarons skull. Den tiden hade altså varit mer värdefull om jag hade varit i sovande läge. Nästa lektion skulle börja klockna 12.00, men läraren är hemma med sjukt barn, vilket resulterar i ytterligare en timme på min dryga håltimme. Jag blev skickad till skolsyster av min mattelärare med motivationen att jag behövde sova en timme eller två, minst, och därför skulle be om att få låna vilorummet. Jag har inte lånat det en enda gång under det här läsåret och det har alltid varit ledigt när jag gått förbi, men just idag, när jag faktiskt behövde det var det såklart upptaget.

Tack skolsystemet som gör att jag inte bara kan göra jobbet hemifrån och därmed få minst fem gånger mycket mer gjort än de dagar jag måste vara på skolan och dra allmin energi åt att inte bryta ihop. Tack.

Så har det slutligen hänt då

...I morse var det så stark vind att jag blåste av min cykel.

Jag är lite irriterad på arbkursen (arbetsmiljö och säkerhet). Jag förstår varför kursen finns och varför den är obligatorisk, men den är likförbannat tråkig. Nu helt plötsligt har vi börjat gå igneom ämnet alkohol på arbetsplatsen, det enda jag hittills har varit det minsta intresserad av under kursen. Vi kommer inte ha prov på det. Nu menar jag inte att jag älskar prov och så, men det hade varit det enda provet jag inte hade haft några som helst problem att plugga till i den här kursen.

Idag har jag också lämnat in lånedatorn och fått tillbaka min tegelsten. Det tog emot ganksa hårt eftersom att jag inte upplevde några som helst problem med lånedatorn och min krånglade redan när den höll på att startas upp, hos datateknikerna. Jag har snudd på varit inne hos datateknikerna oftare än jag duschat den här terminen. Känns stabilt. Eller kanske inte. (Visst, jag kanske inte är superteknisk, men tillochmed jag fattar att nåt är fel när datorn upprepade gånger hänger sig för att jag försöker byta färg på texten i Word)

Det blåser och regnar ute. Jag sitter i lokalen och funderar på hur jag ska finna energin till att släpa med mig cykeln hem igen. Vi hade ingen nuko (nutida konst) idag, vilket resulterade i att jag slutade före lunch. Ändå ganska skönt med tanke på att jag finner nuko extremt onödigt (jag menar, när och varför kommer jag behöva kunskaperna i att analysera tavlor någonsin i hela mitt liv?) och att jag inte sov så bra i natt.

Svammel svammel. Ge mig energi...

Just nu känner jag mig så jävla bra!

Min projektrapport blev fjorton sidor lång och det enda jag skrev var att liveinspelning låter bättre än midi. (Jag borde bli politiker, för jag kan ju det här med att prata mycket utan att egentligen säga någonting) Efter all stress med projektarbetet är jag äntligen så gott som klar. Det enda jag har kvar att göra är att bränna mina två inspelningar på en CD och lämna in till läraren, sen behöver jag aldrig tänka på det nå mer!

Bara 46 dagar kvar till studenten. Panik, panik, panik, panik... Nä, just nu känns det alldeles för bra för att panika. Den paniken får komma sen, just nu har jag inte tid att panika. Prov, stora inlämiingsuppgifter och mer prov snart jao!

två morötter!

Just nu har jag bara två månader kvar på mig att göra klart allt skolarbete, vilket känns rätt så panikartat. Bara två månader.... Jag är så fruktansvärt skoltrött, jag finner verkligen inga ord för det, men nu har jag två stora morötter! I maj ska jag iväg till Göteborg (eller Mölnlycke om man ska vara petig) på intevju för folkhögskola... Shit vad jag vill in på den utbildningen! Det kan jag inte om jag inte går ut gymnasiet med fullständiga betyg. Den andra moroten är en helgkurs i Kramfors. Den verkar givande, intressant och rolig. Sista anmälningsdagen till den är i slutet av april, och jag har sagt till mig själv att jag ska åka på den kursen, men bara om jag är ikapp med allt skolarbete!

Just nu har jag bråkat med historia. Det är verkligen inte intressant för fem öre. bleh. Oh well. Två månader. Nu kör vi. plugg plugg plugg!!

Du har så fruktansvärt lätt för att få mig att vara lycklig. Jag vet inte hur du gör, men jag är glad att du gör det. Jag älskar dig!

Lite skolan-suger-avskrivning bara

Jag är fruktansvärt trött på skolan. Hur mycket jobb jag än gör tycks högen med saker att göra inte minska. På fredag har jag prov i naturkunskap. Positivt är att jag fick godkänt på delen om universum, men delen om energi? Tja, det verkar inte vara det svåraste att göra, bara jag lyckas trycka in det i min skalle innan fredag så ska det väl gå bra. Jag måste hitta syven också och hoppa av ensemblen, såvida det inte går att göra någon prövning. Jag pallar verkligen inte stressen av att ha den där jävla schemarkocken. Jag har mailat till rektorn men får inget svar. Jag är less. Jag tar hellre bort det sista som har med musik att göra på skolan. Eller ja, mitt PA100 har väl med skolan att göra, men det är lite utav en annan sak.

Bla bla bla. Vad fan håller jag på med? Det här är inte den jag ville bli när jag var femton och bombsäker på att allt skulle bli awesome så fort jag började gymnasiet, och fortsätta vara awesome hela vägen efter det. Å andra sidan är ganska mycket av den jag är idag en typ av person som den 15 åriga jag inte ens kunnat föreställa sig. Lite bakslag får man väl ta. Nej, jag pluggade inte igår, och idag tycks jag inte få så värst mycket gjort, även om jag ska försöka lite till. Fan heller att jag tänker låta imorgon passera utan plugg, jag ska klara av gymnasiet nu, det bara är så!

Btw, Hungerspelen på bio på torsag! Fy fan vad jag taggar!

Pluggnatt

Det visade sig att jag är ledig imorgon, av okänd anledning (finns inget på schemat för imorgon förutom en lektion som blir inställd för att läraren inte hittar vikarie). Alltså tar jag natten åt att göra skolarbete så jag med gott samvete kan sova bort hela morgonen innan jag kliver upp för att träffa en vän från Piteå som för tillfället befinner sig i Umeå för att hon har praktik. (Lång mening, men whatever)

Jag har precis skrivit klart en uppsats om stress och ska påbörja en restuppgift i samhällskunskap. Jag känner mig fruktansvärt dumförklarad som ska svara på frågor som till exempel "vad är en kommun". Tyvärr känner jag mig kopiöst dum också när jag inte kan svara på den frågan. Jag vet vad en kommun är, men detaljen att formulera det i ord är det som förstör för mig, då jag finner det ytterst krångligt.

Min ansökan till Wendelsberg är inskickad för övrigt. Den har kommit fram, fick ett bekräftelsemail på det igår. Så min motivation för att få betyg i kärnämnena innan jag tar studenten växer ganska mycket för varje dag som går. Skönt, men stressande. Det skulle lixom inte vara så roligt om jag kom in och skulle behöva tacka nej på grund av brist på behörighet.

nejmen jag är bestämd. Det här klarar jag!

Idag är en jävligt bra dag!

Jag hade prov idag. Ironiskt nog var det ett litet prov om universum. För första gången på jag vet inte hur länge lämnade jag in ett prov och kände att jag kommer att få godkänt, utan problem. Den känslan var väldigt speciell, och den väger upp för att inget annat gick som det skulle idag. Eller jo förresten, jag vaknade i min pojkväns famn och blödde näsblod. Det är alltid lika mysigt! Fast to be fair, klockan är bara halv tre, jag har mycket av dagen kvar!

Utan dig hade jag inte klarat det, trots att det är ett ämne jag faktiskt är intresserad av. Tack. =)

Det här med musik...

Ibland känner jag att jag inte är lika duktig som alla andra på musik. Vissa gånger blir jag beslutsam om att jag ska bli bättre än jag är, och andra gånger vill jag bara ge upp och inse att musik inte är någonting för mig.

Det här beror på att jag går musikinriktad linje på skolan. Mitt största intresse blir helt plötsligt till en tävling, oavsett om jag själv vill det eller inte. Det är så fel. Musiken var förut ett sätt för mig att slappna av, fly från verkligheten och bearbeta saker, fast när jag kände att jag bara blev stressad av att jag inte var lika bra som alla andra fick jag nog. För tre veckor sedan tog jag av mig mitt halsband, som föreställer en bas. Jag hade den för att den symboliserade min kärlek för musik, och när jag helt plötsligt inte höll på med musik längre kändes det fel att fortsätta ha den på mig.

Igår bestämde jag mig för att jag var en idiot. Musik är faktiskt ingen tävling, och det spelar ingen roll hur bra eller dålig man är på det så länge man tycker det är roligt. Alltså satt jag en timme vid mitt piano och sjöng trots att min röst inte höll på grund av en allergichock och bara njöt, när jag egentligen inte hade tid. Det lät inte bra, men det var så fruktansvärt skönt att bara spela stressen ur mig, så jag bryr mig inte.

Okej...
Någonting jag måste göra; köpa en ny kedja så jag kan börja använda min bas igen, för kedjan gick av för några dagar sedan när den fastnade i min jackficka. (Det här halsbandet har jag använt varje dag med några få undantag sedan höstlovet 2009)

Idag har jag varit duktig. Jag har gjort fem postitlappar. Det märks också att jag har lite för mycket att göra, för jag har inget minne om vad det var, och jag kan inte kolla upp det heller, för de postitlapparna har jag ju kryssat bort...

Jag är inte dum i huvudet, bara inte bra på allt.

När jag satt på styrelesmöte förra veckan sa Ämmäh nåt om fästisar appropå ingenting. Hon sa att hon tyckte det var sjukt praktiskt, och förklarade för en ovetande mig att det var ungefär virtuella postitlappar man kan ha på skrivbordet. När jag kom hem föddes den briljanta idén att försöka omvandla min skolstress till ett spel. Jag döpte spelet till "hitta pannkakan". Det är mycket enkelt spel. Jag har ställt in att min bakgrundsbild är en bild på en pannkaka, och den syns inte för att jag har massa fästisar överallt. På varje fästis står det någonting jag måste göra, till exempel en läxa, ett prov, ett möte eller påminnelse om att jag måste skicka ut noter till mina PA100musiker. Varje gång jag får någonting jag måste göra och inte får glömma bort skriver jag en ny fästis, och varje gång en uppgift är avklarad tar jag helt enkelt bort lappen. När alla lappar är borta har jag hittat pannkakan och därmed vunnit.

Nu har jag använt mig av det här "spelet" en vecka, och det fungerar faktiskt riktigt bra för mig. Jag har som mål att ta bort minst tre små eller en stor uppgift per dag. Jag har på den här vekan fått mer saker gjort än jag fått gjort på resten av den här terminen. Det här borde jag ha tänkt på tidigare. Känslan jag får av att kryssa bort en uppgift är så befriande att jag verkligen känner hur en liten tyngd jag inte ens märkt av försvinner från mina axlar.

Klockan är fett mycket. närmare tre på natten, och jag har skola imorgon. Tur att jag har sovmorgon åtminstone, men jag är osäker på om jag kommer att orka ta mig dit. Jag har haft feber både igår och idag, vilket jag tyvärr fortfarande har. Lägre feber nu än tidigare, men likförbannat feber. Inte särskillt najs att få feber nu, när jag verkligen inte har råd att missa mer skola, men så är det ibland. Jag kan inte sova. Jag ahr faktiskt försökt, men jag tror min dygnsrytm har blivit lite uppfuckad av att jag sovit bort så mycket av mitt liv de senaste två dygnen för att min kropp knappt orkat med någonting annat än att sova eller glo på TV.

Jag blir så sjukt rörd över hur otroligt snäll du är mot mig. Du ser om någonting är fel innan jag själv hunnit inse det, du vet hur man får mig att skratta och du får mig att känna mig trygg, vacker och värdefull även om jag inte sovit ordäntligt på en vecka, är snorig och har feber. Jag vet inte hur jag fick dig att falla för mig, men vad det än var jag gjorde, det gjorde jag jävligt bra!

Skolan står ivägen för den jag är

Mitt sista år på gymnasiet. Min sista termin tillochmed. Jag har nog aldrig varit så besluten att klara av någonting som nu, men samtidigt inte klarat av att göra någoting alls. jag har återigen fått den här gigantiska högen med saker att göra, jag ligger efter i precis allt och jag har kvar restuppgifter från tidigare år.

Jag vet att många inte håller med mig alls på den här punkten, men jag vet också att jag personligen skulle ha lättare för skolan om jag fick blockläsa. Bara ta en enda kurs i taget. För har jag bara en enda sak att tänka på, då går det hur bra som helst att fixa. Har jag flera, då blir det mycket svårare, för då vet jag inte vad jag ska ta tag i först, och då hamnar allt på hög och då får jag sån jävla ångest att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Varför är det lättare att hitta lösningar på andras problem än på sina egna?
Även när ens egna problem är identiska med andras problem...

Jag är lessen för att du skulle behöva lära känna mig precis då jag började gå sönder.

Bloggar bara för att jag egentligen inte borde...

Fem citat från mig den senaste veckan;

"Jag sitter och funderar över varför Gustav i princip aldrig är kontaktbar när man faktiskt vill honom nåt, men han är snabb som satan på att svara i telefon då man råkar pocketdiala honom..."

"Känslan av att gå in i köket och inte märka att vi har ett nytt kylskåp... Ja, det är ungefär som känslan av att gå in i köket vilken annan dag som helst."

"Det är halare än en fryst sprängd utsmetat vattenmelon ute!"

"Nej, att det tar mig ett halvår att tvätta mina kläder är inte på grund av lathet. Det är strategiskt tänkande, för annars skulle jag inte få plats med kläderna i garderoben..."


"De borde inte göra läroböcker med invecklad svenska och dolda meningar. De borde göra böcker som totalt dumförklarar eleven istället, för då skulle det vara mycket lättare att förstå..."

Klockan är mycket och jag tar en paus från mitt pluggande. Jag har prov imorgon, eller ja, idag blir det ju. Jag är inte taggad för fem öre, men det måste göras. Jag tänker gå dit och göra mitt bästa, så får det gå hur det vill. Skiter det sig kan ingen komma och säga att jag inte har försökt i alla fall. Varför blir det så lätt så att plugg sjuts upp till sista minuten? I mitt fall är det tillochmed lite efter sista minuten, och jag har denna kväll, trots att jag haft massa tid, inte gjort det jag borde i alla fall. Oh well, jag fick åtminstone en del tvätt gjord och fick uppleva den där sköna känslan jag får när jag sätter mig vid pianot i mörkret, blundar, spelar och känner hur hela världens problem bara upphör att exsistera. Synd bara att precis all stress, och lite skuldkänslor för att man inte gjort det man skulle, kommer tillbaka till en då man slutar spela, hämtar tvätten och ser historiaboken ligga och hånle åt en.

Det är så typiskt mig att inte kunna somna på nätter som jag faktiskt måste få sömn på, typ som natten innan ett prov, men jag har väldigt lätt för att somna annars. Nu, mera plugg. Kan jag inte vara utsövd inför provet så ska jag fan vara påläst. Då borde, teoretiskt sett, kunskapen och tröttheten neutralisera varandra.

Oförglömligt

Jag kanske inte gjorde det jag skulle igår, men det blev jävligt bra ändå! Frågan är ju bara om min lärare kommer att hålla med mig när jag kommer till provet imorgon, trött som ett svin och ska förklara hur saker och ting går till i riksdan osv. Eller ja, idag är det ju snarare.

Torsdag, sammhällskunskapsprov, Fredag, Historiaprov, Måndag, Religionsprov. Ja, jag känner att allt hamnar samtidigt, och jag orkar verkligen inte. Jag har pluggat fram tills nu, och nu går det inte att få in någonting. Jag läser en av instuderingsfrågorna, men orden är bara obegripliga. Egentligen borde jag verkligen sova, för att öka mina chanser till att klara godkänt, men jag är så fruktansvärt stressad. Ämnet om politik, det här är ju någonting jag egentligen kan, jag har bara så fruktansvärt svårt att formulera svaren i ord.

Thumbs up for sistaminutenplugg....

Musik under press...

Idag har jag varit duktig och hållt på med mitt PA100 (projektarbete) hela dagen. Mitt projekt är att skapa en egen låt, arrangera och spela in den och ta hjälp av andra musiker för att få enbart riktiga instrument. Själva låten är jag i princip klar med, och jag har ägnat hela dagen åt att fixa en MIDI version som jag ska skicka ut till mina snälla vänner som ska hjälpa mig, så de kan lyssna och höra på ett ungefär hur jag vill ha det. Jag får inte riktigt till det så som jag tänkt, och enligt planeringen ska jag ha skickat ut låten till mina vänner nu. Alltså ligger jag lite efter, vilket inte är så roligt.

Att hålla på med musik är bland det jag tycker bäst om att göra. När det kommer naturligt. Att ha tidspress på mig och veta att det jag gör kommer att betygsättas är inte alls lika rogivande. Om det inte vore för allt annat jag har att göra så hade det här förmogilen inte alls varit lika svårt som det är, för då hade jag haft mer tid, mindre stress och defenitivt mer skaparglädje. Jag börjar nästan fundera på vad det är jag har gett mig in på, men nu är det för sent att byta projekt.

Söndagen lider mot sitt slut och därmed även höstlovet. Imorgon väntas Religion och jag börjar faktiskt bli rätt så trött. Vilken tur! Trots att jag inte direkt har gått och lagt mig på smarta tidpunkter, och lycktas vakna på ännu mer puckade tidpunkter, så har jag inte vänt på dygnet så mycket. Bara lite. Blir intressant att se hur mycket zombie jag kommer att vara på skolan.

Ja. Nu sömn.

To-do-list är en bra plan

Att planera saker är inte riktigt min starka sida, men nu är jag fast besluten om att klara av gymnasiet, utan att skära ner på mina fritidsintressen. Lösningen är enkel, men jobbig. Åtminstone för mig, vars starka sida inte direkt är att planera saker och ting. Jag tycker om spontaniet och att göra saker på impuls utan att ha någon större tanke bakom det hela.

Min lösning är att ta en kvart varje kväll innan jag går och lägger mig för att skriva en "to-do-list". En lista över saker jag ska göra dagen efter. Dessutom markerar jag vilka saker som är viktigast att ta tag i, och låter bli att markera de som det inte är hela världen om jag missar, men är bra om jag gör. Jag har också en större lista. En "to-do-list" som inte har någon fast dag. Varje gång jag får en uppgift att göra, oavsett om det är inom skolan, unf, sak att göra hemma eller vad annars det kan vara, så skriver jag ner det på den listan. Sen är det bara att välja och vraka från den "stora" listan när jag skriver i ordning min "to-do-list" för dagarna. Fungerar skitbra för mig.

Idag har jag för övrigt lärt mig att Andrés cykel i rörelse låter som ett flygplan som håller på att kraschlanda. Jag sa det till honom, och som svar fick jag att han skrattade åt mig. Han säger att om man vill höra olika dialekter kan man välja mellan att åka runt i sverige, eller att umgås mycket med mig. Han har rätt, jag snor omedvetet åt mig andras dialekter ungefär lika lätt som en ko fiser. Det roliga är att jag inte hör själv att min dialekt är konstig. Idag pratade jag tydligen en skum blandning av dalamål, finlandsvenska och norrlänska. Dalamål för att jag har pratat med Mark, finlansvenska för att jag har pratat med Erica, och norrlänska för att jag trots allt är norrläning och det är min egentliga dialekt.

Well well. Imorgon är det fredag, och efter skolans enda lektion sätter jag mig på ett flygplan som tar mig några mil söderut. Wiho, jag taggar! En helg med UNFare är aldirg fel!

Intressant dag...

Vaknade i morse av att telefonen ringde. Väckarklockan hade totalt ignorerat min order om att den skulle göra en massa jobbigt oljud ifrån sig, så jag mer eller mindre flög upp ur sängen när jag såg vad klockan var. En kvart innan jag började, och det tar mig ungefär 20 minuter att cykla till skolan. Utan att egentilgen tänka på någonting drog jag på mig några random kläder och tog mig till skolan och dagens två lektioner. När jag hade slutat blev jag indragen till ett rum för att spela på en låt tillsammans med en massa andra elever. Jag hade ingenting emot det eftersom att jag tycker det är roligt och faktiskt hade tid. Det är så sjukt typiskt Täljebäck att vilja att precis alla ska vara med. (Hans enda krav är i princip att man kan få ljud ur det instrument man ska spela, sen gör man så gott man kan och satsar på att ha roligt) Jag ska alltså spela trombon. Delar av trombonstämman klarar jag utan problem av, om jag tränar lite hemma. Andra delar... kräver en massa mer övning för att jag ens ska ha en chans till att klara av, om vi säger så. Det var rätt länge sen jag spelade trombon, så jag var rätt ringrostig och var den som lät som en brunstig älg lite nu och då. (Okej då, trombonen lät som en brunstig älg, men det var jag som fick ljud ur den)

Efter repet följde jag med Emilia hem. Där letade vi reda på lite kläder jag skulle få låna till kvällens insparksdisco. Jag hade ingen aning om att det ens var förrän strax innan repet idag, så det blev lite spännande. Emilia tänkte köra på Hippie-Style, och eftersom att hon hade kläder som jag kunde få låna som var Hippie-Style så hakade jag på den idéen. Insparksdiscot hålls varje år och är när ettorna redovisar sina första inrepade låtar med kuren ensemble. Årskurserna som är över och självklart ettorna själva har då disco till denna livemusik, och när alla spelat klart går det igång en spellista i högtalarna istället.

Eftersom att jag går ett fjärde år på gymnasiet är det här också det fjärde insparksdiscot jag kunnat gå på. Dock hoppade jag över det förra, eftersom att jag var sjuk då. Jag letade upp bilder från de förra discona jag var på.

ettan                                        tvåan                                             fyran

Det blir intressant att se hur jag ska lyckas släpa en trombon till skolan nästa onsdag. Framförallt med tanke på att bussarna går så fruktansvärt dåligt, och om jag missar min buss måste jag ta cykeln... Den här veckan fick jag låna en, så i värsta fall kan jag nog försöka se söt ut och fråga om jag får låna en gång till.

Nejmen jag ska inte blogga nu. Har lite saker på min to-do-list jag ska ta tag i.

Hylla huvudbonaden!

Idag hade skolan en dag som hette "hylla huvudbonaden". Det betydde kort och gott att man skulle komma till skolan med någon typ av huvudbonad, vilket jag såklart gjorde. På skolan vimlade det av hattar och mössor. Allt från att en tjej hade fäst en bh runt huvudet, stora trollkarshattar, vanliga mössor till stormhattar. Själv tog jag bara någon random mössa jag hade liggandes hemma, och så här snygg var jag hela dagen;

Jokke tog den här bilden. Hon älskar "snebilder".

Med de hastiga orden lämnar jag datorn för att springa över till min underbara vän Agnes. It's teatime!

Det var bara att dra på sig masken och fara till skolan

Precis som alla människor gör även jag mistag ibland. Den här gången gjorde jag misstaget att ha min mobil (som jag även använder som väckarklocka) i fel rum. Det är ju lite klantigt, för jag som knappt vaknar av ljud som det är märkte ju inte att den tjöt och vibrerade på som ett fån som om den var riktigt arg på min jackficka en våning upp. Tur som jag hade vaknade jag ändå av någon anledning, och såg vad klockan var. Fem minuter innan min första, och enda, lektion. Hade jag själv fått bestämma hade jag somnat om och bara glömt den här dagen, men det gick inte det inte. Det var bara att kliva upp, hälla i sig lite yoghurt och dra på sig en mask för att sedan, hängig och trött, som jag var cykla till skolan i ännu en dag av slaskregn.

Jag tycker inte om att cykla i regn för övrigt. Håller man ögonen öppna får man sjukt ont på grund av regnet, men stänger man ögonen ser man ingenting istället. Jag brukar köra på att kisa, blinka mycket och hoppas på det bästa när jag som en fartdåre cyklar ner för alla backar i den regniga staden och surt släpar cykeln upp för resten av backarna. (Thumbs up för dålig kondition!) 

Väl inne på skolan möttes jag av Ninen som var och hälsade på för dagen. Hon har numera flyttat till fjollträsk (stockholm) och därför ser jag inte henne så ofta, så glad blev jag. Hon var kvar efter min lektion också, så jag fick äta lunch med min underbara vän som jag brukar skrika "apballenisse!" med.

Jag och Ninen på skolan.

Tidigare inlägg
RSS 2.0