elefant på farmville
Slutet av förra sommaren satt jag och Agnes i samma rum, med varsin dator och nördade ett spel på facebook som kallas farmville. Precis som de flesta av mina vänner, var jag beroende av det spelet, men jag lyckades sluta. Sedan jag slutat har jag hatat spelet allt mer och mer, jag har blockat applikationen och andra applikationer som slutar på "ville".
Varför blir man beroende av FarmVille? Det är inte det minsta roligt, bara slöseri med tid. Man gör ju ingenting! Man "planterar" genom att trycka på ett ställe, sen sitter man där som ett fån och stirrar på skärmen några timmar, sen klickar man på samma ställe igen, eller "skördar" som man egentligen gör, och sen sår man om. Visst, man kan ju stänga av spelet så länge det växer, men då måste man ha koll på när plantorna är färdiga, så man hinner skörda dem innan de vissnar. Fullt serriöst, det är mer intressant att stirra på en nymålad vägg och se målarfärgen torka, än att spela farmville. VARFÖR SPELAR MAN FARMVILLE?
Jag minns hur sur man blev när man hade väntat på någonting i två dagar, och så missade man att skörda dem bara för att internet var segt.
Nu, när det snart har gått ett år sedan jag och Agnes satt och skickade varandra "gifts" och jag sitter åter igen och väntar på att få skörda mina äggplantor, eller vad det nu var jag planterade igår natt. Det skulle ta 24 timmar, och den har växt 91% nu, vilket innebär att jag får skörda om ungefär en timme, om jag inte har räknat helt fel.VARFÖR spelar jag? Det där dumma spelet segar ner min dator, och den är nog seg som den är.
För att citera min bror; "Modem var sjukt segt. Tänk dig din dator och... nä, bara tänk dig din dator."
Riiktigt så seg är den inte, men det blir inte direkt bättre av FarmVille.
Jag började spela det igen igår natt. Hela spelet, som fortfarande är en BETA, har förändrats sjukt mycket. Principen är densamma, men jag känner knappt igen mig. Varför står det en elefant mitt på min gård!?
Av samma anledning som jag slutade spela FarmVille så har jag nu börjat. Skuldkänslor. Skillnaden är bara att då hade jag skuldkänslor för någon annans skull. Nu har jag det för min egen. Dock tänker jag inte arbeta upp ett beroende den här gången. Det räcker med att ha någonting att göra på nätterna, utan att störa andra. Jag kan inte sova. Jag vill också ha tid för mig själv, utan att bli avbruten mitt i tankarna stup i kvarten.
Vilken jävla tur att jag har min blogg att skriva på, annars hade jag nog inte orkat sitta kvar vid datorn, och då hade jag missat att skörda mina.. Vad fan sådde jag?
Nu tänker jag gå tillbaka till att glo på skärmen. Vem vet, det kanske dyker upp en bortsprungen ko som jag så ondskefullt kan neka att hjälpa genom att klicka på knappen där det står "ignore" och sen känna min skadeglädje.
FarmVille. - Spelet där man inte gör ett piss, men ändå fastnar i.
Varför blir man beroende av FarmVille? Det är inte det minsta roligt, bara slöseri med tid. Man gör ju ingenting! Man "planterar" genom att trycka på ett ställe, sen sitter man där som ett fån och stirrar på skärmen några timmar, sen klickar man på samma ställe igen, eller "skördar" som man egentligen gör, och sen sår man om. Visst, man kan ju stänga av spelet så länge det växer, men då måste man ha koll på när plantorna är färdiga, så man hinner skörda dem innan de vissnar. Fullt serriöst, det är mer intressant att stirra på en nymålad vägg och se målarfärgen torka, än att spela farmville. VARFÖR SPELAR MAN FARMVILLE?
Jag minns hur sur man blev när man hade väntat på någonting i två dagar, och så missade man att skörda dem bara för att internet var segt.
Nu, när det snart har gått ett år sedan jag och Agnes satt och skickade varandra "gifts" och jag sitter åter igen och väntar på att få skörda mina äggplantor, eller vad det nu var jag planterade igår natt. Det skulle ta 24 timmar, och den har växt 91% nu, vilket innebär att jag får skörda om ungefär en timme, om jag inte har räknat helt fel.VARFÖR spelar jag? Det där dumma spelet segar ner min dator, och den är nog seg som den är.
För att citera min bror; "Modem var sjukt segt. Tänk dig din dator och... nä, bara tänk dig din dator."
Riiktigt så seg är den inte, men det blir inte direkt bättre av FarmVille.
Jag började spela det igen igår natt. Hela spelet, som fortfarande är en BETA, har förändrats sjukt mycket. Principen är densamma, men jag känner knappt igen mig. Varför står det en elefant mitt på min gård!?
Av samma anledning som jag slutade spela FarmVille så har jag nu börjat. Skuldkänslor. Skillnaden är bara att då hade jag skuldkänslor för någon annans skull. Nu har jag det för min egen. Dock tänker jag inte arbeta upp ett beroende den här gången. Det räcker med att ha någonting att göra på nätterna, utan att störa andra. Jag kan inte sova. Jag vill också ha tid för mig själv, utan att bli avbruten mitt i tankarna stup i kvarten.
Vilken jävla tur att jag har min blogg att skriva på, annars hade jag nog inte orkat sitta kvar vid datorn, och då hade jag missat att skörda mina.. Vad fan sådde jag?
Nu tänker jag gå tillbaka till att glo på skärmen. Vem vet, det kanske dyker upp en bortsprungen ko som jag så ondskefullt kan neka att hjälpa genom att klicka på knappen där det står "ignore" och sen känna min skadeglädje.
FarmVille. - Spelet där man inte gör ett piss, men ändå fastnar i.
Frullemiddag
Jag borde verkligen vända tillbaka dygnet... Jag vaknade, tog en dusch och kollade på klockan. Det var för sent för att äta frukost, men lunch gick alldeles utmärkt. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle kolla min facebook innan jag gick upp och åt någonting, och alla vet vi ju hur det går när man bara ska kolla facebook lite snabbt.
Man fastnar.
Nu är det snart middag, och jag har fortfarande inte fått i mig någonting idag. Det kommer att bli en "frullemiddag" för min del alltså. (Frullemiddag = frukost-lunch-middag)
Helt apropå köttfärs.. Jag saknar att vara i Arvika... Långt från hemma och med underbara UNFare. Jag saknar mitt armband som jag hade gjort själv en dag när jag hade tråkigt som jag tappade på trästock, jag saknar Mattias och just nu saknar jag känslan av att vara mätt.
Mattias är sjukt söt. Jag älskar honom och därför tänker jag lägga in en bild från Arvika...
...Tur att åtminstone en av oss blev bra på den...
Nu dök min moster, mina kusiner och tydligen min mormor upp. Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills mat, så jag tänker dra mig tillbaka nu.
C YA!
Man fastnar.
Nu är det snart middag, och jag har fortfarande inte fått i mig någonting idag. Det kommer att bli en "frullemiddag" för min del alltså. (Frullemiddag = frukost-lunch-middag)
Helt apropå köttfärs.. Jag saknar att vara i Arvika... Långt från hemma och med underbara UNFare. Jag saknar mitt armband som jag hade gjort själv en dag när jag hade tråkigt som jag tappade på trästock, jag saknar Mattias och just nu saknar jag känslan av att vara mätt.
Mattias är sjukt söt. Jag älskar honom och därför tänker jag lägga in en bild från Arvika...
...Tur att åtminstone en av oss blev bra på den...
Nu dök min moster, mina kusiner och tydligen min mormor upp. Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills mat, så jag tänker dra mig tillbaka nu.
C YA!
Grattis på födelsedagen lillskit!
Jag gick igenom mappen för teckningar jag har ritat för att se om pappa hade skannat in en speciell teckning. Det hade han inte, vilket var lite synd, för jag hade tänkt försöka rita av den idag. Min bror fyller år, och han ska få en teckning av mig. På teckningen ska det vara en hästbakdel som bajsar, och jag ska kryssa över bajset och skriva "DU E INTE EN SIT, FÖR DU HAR SJÄNKT 200 KR TIL LEKARE UTAN GRENSER", med bakåtvända J och klumpigt skrivna bokstäver.
När min bror och jag var... yngre... så bråkade vi en hel del, så där som syskon kan göra ibland. Tillslut hade jag gått iväg från honom, upp till mitt rum, slängt mig på golvet och fått ur mig all ilska genom att rita en teckning. Teckningen föreställde en hästbak som bajsade, jag hade ringat in bajset, och eftersom att jag inte kunde stava till ordet "skit" så skrev jag "DU E EN SIT".
När teckningen var klar var jag inte lika arg längre, och jag mindes inte ens vad vi hade bråkat om, men jag var fast besluten om att få fullfölja min plan. Med teckningen i handen och bestämda steg gick jag ner till hans rum, öppnade dörren och smällde ner teckningen i bordet framför min bror, som såg måttligt förvånad ut, och gick sedan därifrån igen och smällde dörren efter mig.
Jag har hört den här historien väldigt många gånger, och fler lär det bli.
Nu ska jag gå och dekorera tårtan jag gjorde till honom, sen ska jag rita den där teckningen. Själva presenten var att jag har i hans namn skänkt 200 kr till Läkare Utan Gränser, men teckningen är mitt sätt att tala om det för honom.
När min bror och jag var... yngre... så bråkade vi en hel del, så där som syskon kan göra ibland. Tillslut hade jag gått iväg från honom, upp till mitt rum, slängt mig på golvet och fått ur mig all ilska genom att rita en teckning. Teckningen föreställde en hästbak som bajsade, jag hade ringat in bajset, och eftersom att jag inte kunde stava till ordet "skit" så skrev jag "DU E EN SIT".
När teckningen var klar var jag inte lika arg längre, och jag mindes inte ens vad vi hade bråkat om, men jag var fast besluten om att få fullfölja min plan. Med teckningen i handen och bestämda steg gick jag ner till hans rum, öppnade dörren och smällde ner teckningen i bordet framför min bror, som såg måttligt förvånad ut, och gick sedan därifrån igen och smällde dörren efter mig.
Jag har hört den här historien väldigt många gånger, och fler lär det bli.
Nu ska jag gå och dekorera tårtan jag gjorde till honom, sen ska jag rita den där teckningen. Själva presenten var att jag har i hans namn skänkt 200 kr till Läkare Utan Gränser, men teckningen är mitt sätt att tala om det för honom.
Vilken tur att det är sommarlov
Som alltid när det är sommarlov, eller egentligen vilket lov som helst, så sitter jag uppe hela natten och sover bort hela dagen. Den här gången för att jag inte kan somna. Jag har för mycket att tänka på, ingen vidare lust att sova och en enorm lust att spela piano. Jag försökte faktiskt sova för ett tag sedan, men det gick åt helvete. Det jag som mest skulle vilja göra nu är att bara gå en och en halv meter till vänster, trycka på startknappen på mitt elpiano och spela. Men det kan jag inte, folk sover och jag hittar inte mina hörlurar.
Jag kom hem i förrgår (eller ja, söndags, det kanske räknas som en ny dag när klockan är efter tolv) efter en resa. En resa som började den 13:e juli med att Gustav kom hem till mig och sov över. Den 14:e satte vi oss på ett tåg, och jag var hemma igen den 25:e juli.
Den här resan har varit underbar. Jag har träffat en massa underbara UNFare, jag har sett Regina Spektor och In Flames LIVE och jag har fått minnen som jag inte kommer att glömma i det första taget. Bäst av allt, jag har varit kär i en viss person ett tag, och han har varit kär i mig minst lika länge. Ingen av oss hade vågat säga någonting till den andra, men tillslut så tog han mod till sig.
Jag har fortfarande inte smält att det faktiskt hände! Dina ord.. Jag hör de fortfarande när jag blundar, och lyckoruset kommer tillbaka gång på gång.
"Känner du mitt hjärta? Det slår för dig"
Det här är en bild från sista kvällen på trästocksfestivalen. Av någon anledning fick vi för oss att det skulle vara en bra idé att byta kläder med varandra. Det var det inte, mina röda byxor är ganska uttänjda nu. Fast det gör ingenting, för de var redan lite för stora i midjan redan innan, nu behöver jag bara ha ytterligare tre steg in på skärpet, och det var extremt roligt. Frågan är bara HUR det kom sig att jag helt utan problem kunde ha hans byxor. Jag behövde inte ens skärp! (Dock hade jag på mig skärp ändå, bara för att det var snyggt) Mysteriumet om hur han lyckades ta sig i mina byxor utan att han fick blodstopp, eller att de sprack är ännu större. (dock lyckades han inte riktigt knäppa gylfen...)
Mattias.. En underbar människa, med en underbar personlighet och ett underbart leende. För några veckor sedan så sms-flirtade vi lite. Det gick mest ut på att han gav mig en komplimang, och jag gav honom en förolämpning (eller snarare ren fakta) tillbaka. Tillexempel sa han att jag hade mycket personlighet, vilket fick mig att svara att han hade mycket hår. Några sms senare så skrev han till mig att jag hade en fin rumpa. Jag höll inte med. Efter en stund så hade vi (eller snarare jag) bestämt att den dagen jag var hårigare än honom så hade jag en fin rumpa.
-Mattias vaxade/rakade hela sin underkropp.
Fullt serriöst, det här är utan tvekan det absolut finaste någon någonsin har gjort för mig!
Därav mina funderingar och den enorma lusten att spela piano. Jag kan inte sluta tänka på Mattias, min underbara mango och jag har inte spelat piano ordentligt på snart två veckor! (Om jag skulle vara beroende av någonting så skulle det DEFINITIVT vara av att spela piano)
Jag saknar Mattias. Jag längtar så sjukt mycket tills det har gått tre veckor, för då kan jag återigen känna hans varma läppar mot mina, ett lyckorus genom kroppen och lite smärta i nacken tack att jag ska vara så förbannat jävla kort.
En annan tanke som har slagit mig. Jag är lyckligt kär. Hur kommer det sig då att jag fortfarande hatar kärlek?
Jag kom hem i förrgår (eller ja, söndags, det kanske räknas som en ny dag när klockan är efter tolv) efter en resa. En resa som började den 13:e juli med att Gustav kom hem till mig och sov över. Den 14:e satte vi oss på ett tåg, och jag var hemma igen den 25:e juli.
Den här resan har varit underbar. Jag har träffat en massa underbara UNFare, jag har sett Regina Spektor och In Flames LIVE och jag har fått minnen som jag inte kommer att glömma i det första taget. Bäst av allt, jag har varit kär i en viss person ett tag, och han har varit kär i mig minst lika länge. Ingen av oss hade vågat säga någonting till den andra, men tillslut så tog han mod till sig.
Jag har fortfarande inte smält att det faktiskt hände! Dina ord.. Jag hör de fortfarande när jag blundar, och lyckoruset kommer tillbaka gång på gång.
"Känner du mitt hjärta? Det slår för dig"
Det här är en bild från sista kvällen på trästocksfestivalen. Av någon anledning fick vi för oss att det skulle vara en bra idé att byta kläder med varandra. Det var det inte, mina röda byxor är ganska uttänjda nu. Fast det gör ingenting, för de var redan lite för stora i midjan redan innan, nu behöver jag bara ha ytterligare tre steg in på skärpet, och det var extremt roligt. Frågan är bara HUR det kom sig att jag helt utan problem kunde ha hans byxor. Jag behövde inte ens skärp! (Dock hade jag på mig skärp ändå, bara för att det var snyggt) Mysteriumet om hur han lyckades ta sig i mina byxor utan att han fick blodstopp, eller att de sprack är ännu större. (dock lyckades han inte riktigt knäppa gylfen...)
Mattias.. En underbar människa, med en underbar personlighet och ett underbart leende. För några veckor sedan så sms-flirtade vi lite. Det gick mest ut på att han gav mig en komplimang, och jag gav honom en förolämpning (eller snarare ren fakta) tillbaka. Tillexempel sa han att jag hade mycket personlighet, vilket fick mig att svara att han hade mycket hår. Några sms senare så skrev han till mig att jag hade en fin rumpa. Jag höll inte med. Efter en stund så hade vi (eller snarare jag) bestämt att den dagen jag var hårigare än honom så hade jag en fin rumpa.
-Mattias vaxade/rakade hela sin underkropp.
Fullt serriöst, det här är utan tvekan det absolut finaste någon någonsin har gjort för mig!
Därav mina funderingar och den enorma lusten att spela piano. Jag kan inte sluta tänka på Mattias, min underbara mango och jag har inte spelat piano ordentligt på snart två veckor! (Om jag skulle vara beroende av någonting så skulle det DEFINITIVT vara av att spela piano)
Jag saknar Mattias. Jag längtar så sjukt mycket tills det har gått tre veckor, för då kan jag återigen känna hans varma läppar mot mina, ett lyckorus genom kroppen och lite smärta i nacken tack att jag ska vara så förbannat jävla kort.
En annan tanke som har slagit mig. Jag är lyckligt kär. Hur kommer det sig då att jag fortfarande hatar kärlek?
