Det här med musik...
Ibland känner jag att jag inte är lika duktig som alla andra på musik. Vissa gånger blir jag beslutsam om att jag ska bli bättre än jag är, och andra gånger vill jag bara ge upp och inse att musik inte är någonting för mig.
Det här beror på att jag går musikinriktad linje på skolan. Mitt största intresse blir helt plötsligt till en tävling, oavsett om jag själv vill det eller inte. Det är så fel. Musiken var förut ett sätt för mig att slappna av, fly från verkligheten och bearbeta saker, fast när jag kände att jag bara blev stressad av att jag inte var lika bra som alla andra fick jag nog. För tre veckor sedan tog jag av mig mitt halsband, som föreställer en bas. Jag hade den för att den symboliserade min kärlek för musik, och när jag helt plötsligt inte höll på med musik längre kändes det fel att fortsätta ha den på mig.
Igår bestämde jag mig för att jag var en idiot. Musik är faktiskt ingen tävling, och det spelar ingen roll hur bra eller dålig man är på det så länge man tycker det är roligt. Alltså satt jag en timme vid mitt piano och sjöng trots att min röst inte höll på grund av en allergichock och bara njöt, när jag egentligen inte hade tid. Det lät inte bra, men det var så fruktansvärt skönt att bara spela stressen ur mig, så jag bryr mig inte.
Okej...
Någonting jag måste göra; köpa en ny kedja så jag kan börja använda min bas igen, för kedjan gick av för några dagar sedan när den fastnade i min jackficka. (Det här halsbandet har jag använt varje dag med några få undantag sedan höstlovet 2009)
Idag har jag varit duktig. Jag har gjort fem postitlappar. Det märks också att jag har lite för mycket att göra, för jag har inget minne om vad det var, och jag kan inte kolla upp det heller, för de postitlapparna har jag ju kryssat bort...
Det här beror på att jag går musikinriktad linje på skolan. Mitt största intresse blir helt plötsligt till en tävling, oavsett om jag själv vill det eller inte. Det är så fel. Musiken var förut ett sätt för mig att slappna av, fly från verkligheten och bearbeta saker, fast när jag kände att jag bara blev stressad av att jag inte var lika bra som alla andra fick jag nog. För tre veckor sedan tog jag av mig mitt halsband, som föreställer en bas. Jag hade den för att den symboliserade min kärlek för musik, och när jag helt plötsligt inte höll på med musik längre kändes det fel att fortsätta ha den på mig.
Igår bestämde jag mig för att jag var en idiot. Musik är faktiskt ingen tävling, och det spelar ingen roll hur bra eller dålig man är på det så länge man tycker det är roligt. Alltså satt jag en timme vid mitt piano och sjöng trots att min röst inte höll på grund av en allergichock och bara njöt, när jag egentligen inte hade tid. Det lät inte bra, men det var så fruktansvärt skönt att bara spela stressen ur mig, så jag bryr mig inte.
Okej...
Någonting jag måste göra; köpa en ny kedja så jag kan börja använda min bas igen, för kedjan gick av för några dagar sedan när den fastnade i min jackficka. (Det här halsbandet har jag använt varje dag med några få undantag sedan höstlovet 2009)
Idag har jag varit duktig. Jag har gjort fem postitlappar. Det märks också att jag har lite för mycket att göra, för jag har inget minne om vad det var, och jag kan inte kolla upp det heller, för de postitlapparna har jag ju kryssat bort...
Kommentarer
Trackback
