gueog

Jag har aggressionsproblem. Det är inte särskilt roligt. Det innebär att jag lätt kan bli arg, att jag ibland får kraftiga ilskeutbrott som tillochmed slår ut mig själv och att jag inte är det minsta konflikträdd. (Åtminstone inte när jag är arg, för då kan jag inte tänka) Jag har lärt mig att kontrllera den här ilskan, men det som händer är att jag lagrar ilska inom mig istället, typ som i en tillbringare. Ibland bilr tillbringaren full, och den där sista droppen som kommer dit, hur stor eller liten den än är, gör att det svämmar över, och jag får ett ilskeutbrott. Inte så sällan för en totalt meningslös anledning, eller på en helt oskyldig person som bara råkade stå nära mig.

År 2011 fick jag tre stora ilskeutbrott och ett litet. Visst var jag väl på dåligt hummör eller var irriterad någon gång emellanåt, men det är inte riktigt samma sak. Jag är stolt över mig själv för att det var så pass få gånger. Stolt, och det ska jag fan få vara också!

Jag har för övrigt känt i en och en halv månad att jag behövde få ett ilskeutbtrott, och jag var så fruktansvärt rädd att få det på en oskyldig människa på helt fel tidpunkt så jag blev sjukt stressad av det. Nu har jag äntligen fått mitt ilskeutbrott, och det var på en hårborstsbehållare. Fy fan vad skönt det var! Kan inte ens beskriva det! Jag hoppas bara att hårborstsbehållaren inte tog alltför illa upp av mina förolämpninar... Men det var dens fel, den föll ner från väggen!

Du är så annorlunda mot hur alla andra är. Jag har slängt en sko på dig och det enda som hände var att du höjde ögonbrynet. Tack för att du stannade kvar hos mig trots att jag skrek åt dig att fara hem. Jag behövde dig, även om jag själv inte insåg det. Min ilska vet inte hur den ska te sig runt dig. Det är en märklig känsla. Du är bäst. Puss.

Jag hade prov idag. Ironiskt nog var det ett litet prov om universum. För första gången på jag vet inte hur länge lämnade jag in ett prov och kände att jag kommer att få godkänt, utan problem. Den känslan var väldigt speciell, och den väger upp för att inget annat gick som det skulle idag. Eller jo förresten, jag vaknade i min pojkväns famn och blödde näsblod. Det är alltid lika mysigt! Fast to be fair, klockan är bara halv tre, jag har mycket av dagen kvar!

Utan dig hade jag inte klarat det, trots att det är ett ämne jag faktiskt är intresserad av. Tack. =)

Ibland känner jag att jag inte är lika duktig som alla andra på musik. Vissa gånger blir jag beslutsam om att jag ska bli bättre än jag är, och andra gånger vill jag bara ge upp och inse att musik inte är någonting för mig.

Det här beror på att jag går musikinriktad linje på skolan. Mitt största intresse blir helt plötsligt till en tävling, oavsett om jag själv vill det eller inte. Det är så fel. Musiken var förut ett sätt för mig att slappna av, fly från verkligheten och bearbeta saker, fast när jag kände att jag bara blev stressad av att jag inte var lika bra som alla andra fick jag nog. För tre veckor sedan tog jag av mig mitt halsband, som föreställer en bas. Jag hade den för att den symboliserade min kärlek för musik, och när jag helt plötsligt inte höll på med musik längre kändes det fel att fortsätta ha den på mig.

Igår bestämde jag mig för att jag var en idiot. Musik är faktiskt ingen tävling, och det spelar ingen roll hur bra eller dålig man är på det så länge man tycker det är roligt. Alltså satt jag en timme vid mitt piano och sjöng trots att min röst inte höll på grund av en allergichock och bara njöt, när jag egentligen inte hade tid. Det lät inte bra, men det var så fruktansvärt skönt att bara spela stressen ur mig, så jag bryr mig inte.

Okej...
Någonting jag måste göra; köpa en ny kedja så jag kan börja använda min bas igen, för kedjan gick av för några dagar sedan när den fastnade i min jackficka. (Det här halsbandet har jag använt varje dag med några få undantag sedan höstlovet 2009)

Idag har jag varit duktig. Jag har gjort fem postitlappar. Det märks också att jag har lite för mycket att göra, för jag har inget minne om vad det var, och jag kan inte kolla upp det heller, för de postitlapparna har jag ju kryssat bort...

Nu är det bestämt. Jag sitter kvar i styrelsen ett år till. Såhär ser den nya styrelsen ut... Observera den ditritade Gustav, då han inte var närvarande vid själva mötet. Creds till Bodil för den teckningen.

Den här gången tyckte jag faktiskt att det var min tur, men nä. Inte den här gången heller. Förmodligen var det ingen som ville mer än jag ville, men vissa saker är helt enelt inte rättvist. Jag är så sjukt less på att andra tar creds för mitt jobb, mina tankar och mina idéer, men fortfarande skyller på mig när det blir fel.

Fast ja... Nu är det väl bara jag som är omogen igen.

När jag satt på styrelesmöte förra veckan sa Ämmäh nåt om fästisar appropå ingenting. Hon sa att hon tyckte det var sjukt praktiskt, och förklarade för en ovetande mig att det var ungefär virtuella postitlappar man kan ha på skrivbordet. När jag kom hem föddes den briljanta idén att försöka omvandla min skolstress till ett spel. Jag döpte spelet till "hitta pannkakan". Det är mycket enkelt spel. Jag har ställt in att min bakgrundsbild är en bild på en pannkaka, och den syns inte för att jag har massa fästisar överallt. På varje fästis står det någonting jag måste göra, till exempel en läxa, ett prov, ett möte eller påminnelse om att jag måste skicka ut noter till mina PA100musiker. Varje gång jag får någonting jag måste göra och inte får glömma bort skriver jag en ny fästis, och varje gång en uppgift är avklarad tar jag helt enkelt bort lappen. När alla lappar är borta har jag hittat pannkakan och därmed vunnit.

Nu har jag använt mig av det här "spelet" en vecka, och det fungerar faktiskt riktigt bra för mig. Jag har som mål att ta bort minst tre små eller en stor uppgift per dag. Jag har på den här vekan fått mer saker gjort än jag fått gjort på resten av den här terminen. Det här borde jag ha tänkt på tidigare. Känslan jag får av att kryssa bort en uppgift är så befriande att jag verkligen känner hur en liten tyngd jag inte ens märkt av försvinner från mina axlar.

Klockan är fett mycket. närmare tre på natten, och jag har skola imorgon. Tur att jag har sovmorgon åtminstone, men jag är osäker på om jag kommer att orka ta mig dit. Jag har haft feber både igår och idag, vilket jag tyvärr fortfarande har. Lägre feber nu än tidigare, men likförbannat feber. Inte särskillt najs att få feber nu, när jag verkligen inte har råd att missa mer skola, men så är det ibland. Jag kan inte sova. Jag ahr faktiskt försökt, men jag tror min dygnsrytm har blivit lite uppfuckad av att jag sovit bort så mycket av mitt liv de senaste två dygnen för att min kropp knappt orkat med någonting annat än att sova eller glo på TV.

Jag blir så sjukt rörd över hur otroligt snäll du är mot mig. Du ser om någonting är fel innan jag själv hunnit inse det, du vet hur man får mig att skratta och du får mig att känna mig trygg, vacker och värdefull även om jag inte sovit ordäntligt på en vecka, är snorig och har feber. Jag vet inte hur jag fick dig att falla för mig, men vad det än var jag gjorde, det gjorde jag jävligt bra!

Jag var på kurs i helgen. Ledarutbildning med inriktning dolda handikap. Det här var en så sjukt underbar helg. Den var både lärorik och trevlig. Gruppen som blev passade så otroligt bra ihop. Alla kunde prata med alla, ingen verkade vara utanför och alla verkade trivas bra. Det var otroligt starka föreläsningar, framförallt en kommer stanna i bakhuvudet på mig väldigt länge. Hon är en så sjukt duktig föreläsare, och hennes föreläsning var både informativ, personlig och stark.

UNF behöer fler kurser som den här, för det är v erkligen ett ämne som man inte tänker så myclet på alla gånger. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Det här var en av de bästa UNFarrangemang jag varit på.

Så... Cvitamin i form av brustabletter rakt på tungan. Har vi lärt oss att det är en mindre bra idé eller kommer det ske igen?

Personligen tycker jag att den här är bra mycket bättre än orginalet...

It's awesome!

Mitt sista år på gymnasiet. Min sista termin tillochmed. Jag har nog aldrig varit så besluten att klara av någonting som nu, men samtidigt inte klarat av att göra någoting alls. jag har återigen fått den här gigantiska högen med saker att göra, jag ligger efter i precis allt och jag har kvar restuppgifter från tidigare år.

Jag vet att många inte håller med mig alls på den här punkten, men jag vet också att jag personligen skulle ha lättare för skolan om jag fick blockläsa. Bara ta en enda kurs i taget. För har jag bara en enda sak att tänka på, då går det hur bra som helst att fixa. Har jag flera, då blir det mycket svårare, för då vet jag inte vad jag ska ta tag i först, och då hamnar allt på hög och då får jag sån jävla ångest att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Varför är det lättare att hitta lösningar på andras problem än på sina egna? Även när ens egna problem är identiska med andras problem...

Jag är lessen för att du skulle behöva lära känna mig precis då jag började gå sönder.

Fick veta för några dagar sedan att jag inte fick jobbet jag sökte. Känns lika bra det med tanke på att jag har så mycket i skolan att göra. Känns också bra att jag nu har ett CV och ett personligt brev jag kan utgå ifrån nästa gång jag söker jobb, när det nu blir.

I eftermiddag har vi styrelsemöte. Vi ska planera inför FÅMet. (föreningsårsmöte) Jag har lite svårt att fatta att det redan har gått ett år, och att det här är det sista vi planerar tillsammans. Efter årsmötet ser styrelsen lixom annorlunda ut. Kanske kommer jag sitta kvar ett år till, kanske kommer jag inte sitta kvar.  Hur som helst vet jag en sak, och det är att det har varit ett sjukt bra år och att jag har lärt mig en massa jag inte hade kunnat lära mig annars.

Så. Emilia, Gustav, Bodil och André. Det har varit ett sjukt bra år och ni är awesome.

Bild som togs på förra årets FÅM, när vi precis hade bytt styrelse.

Jag sitter och äter potatiskroketter till frukost. Det är gott och varmt, och jag fryser efter att ha varit vaken hela natten. Skolan börjar först halv elva, så jag behöver itne dra hemifrån förrän kring tio.

Jag har haft en najs helg. Först en awesome filmkväll of doom med UNF i fredags, sen kidnappade jag hem Laura. Vi åt pannkakor (Eller för att vara ärlig så var det snarare mosad stekt pannkakeset), såg på melodifestivalen och filmade oss göra dumma saker. Typ tugga på ett äpple. Strax efter att melodifestivalen kom pojke också. Vi hade en månad i lördags, och det känns som att tiden har gått suspekt fort. Sen idag kom ytterligare en person, nämligen Träd. Vi spelade carcasone, babblade om typ allt och drog med oss Jonas till pizzeria.


Jag, Träd, Bodil, André och Laura var kvar och städade upp efter filmkvällen. Vi var en aning trötta, men roligt var det. Jag gillar för övrigt faktumet att jag tycker om att hjälpa till med att städa upp i UNFlokalen, för då känns det som jag gör nytta, men jag kan lix förbannat aldrig av att städa mitt eget rum hemma...

När jag vaknade i morse räknade jag med att hitta någon, eller några, jag kände på universitet som jag kunde följa efter. Mycket riktigt hittade jag några jag kunde hänga med. Fast jag räknade inte med att dessa personer skulle vara Jesper, Björn, Anders och en tjej vid namn Julia, fyra stycken awesome pitebor. Jag hade en sjukt trevlig dag och lärde mig en hel del. Visserligen lärde jag mig inte det som var tänkt att jag skulle lära mig, men jag fick istället några praktexempel på hur man ska och inte ska prata inför en grupp människor. Jag fick också med mig hem en bok som innehåller 100 recept på måltider som är billiga och lätta att laga.

Jag hittade också Gustav, men han hade inte tid att bli kidnappad hem till mig. För att jag ändå skulle få vara ondskefull så snodde jag en tugga av hans chokladkaka. (Eller snodde och snodde, han erbjöd mig att smaka)

Ikväll kommer pojke, Philip och Erica hit. Kommer bli fett najs! :)

Jag har världens finaste Ämmäh på besök här! Vi har druckit varm choklad, ätit varma mackor och haft astrevligt. Hon är just nu söt och sover några meter åt vänster, men jag själv kan inte riktigt somna än. Är lite för glad, och lite för pigg för det. Det är universitetsdag imorgon, och jag har ärligt inte ens tänkt på vilka föreläsningar jag ska gå på. Jag vet ju redan vad jag vill göra efter gymnasiet, och får jag som jag vill stannar jag inte kvar i denna stad. Oh well. Jag får kolla igenom papperet medan jag äter frukost, och i värsta fall hitta någon annan att föja efter. Om inte annat kommer även Gustav vara där (well, hans skola ska vara där, så jag räknar med att han är där också) så då kan jag följa efter honom. Han har lyckats glömma några armband här, så jag ska passa på att ge tillbaka dem. (Eller för att vara riktigt ärlig så har jag "ondskefulla" planer på att kidnappa hem honom efteråt och "tvinga" honom äta middag med oss... Men det vet han inte om än!)

Well, jag ska försöka somna nu ändå. Ämmäh har en plan på att väcka mig genom att trycka upp mitt ex gamla socka i ansiktet på mig. Som jag har längtat!

Sov gott!