Bloggar bara för att jag egentligen inte borde...
Fem citat från mig den senaste veckan;
"Jag sitter och funderar över varför Gustav i princip aldrig är kontaktbar när man faktiskt vill honom nåt, men han är snabb som satan på att svara i telefon då man råkar pocketdiala honom..."
"Känslan av att gå in i köket och inte märka att vi har ett nytt kylskåp... Ja, det är ungefär som känslan av att gå in i köket vilken annan dag som helst."
"Det är halare än en fryst sprängd utsmetat vattenmelon ute!"
"Nej, att det tar mig ett halvår att tvätta mina kläder är inte på grund av lathet. Det är strategiskt tänkande, för annars skulle jag inte få plats med kläderna i garderoben..."
"De borde inte göra läroböcker med invecklad svenska och dolda meningar. De borde göra böcker som totalt dumförklarar eleven istället, för då skulle det vara mycket lättare att förstå..."
Klockan är mycket och jag tar en paus från mitt pluggande. Jag har prov imorgon, eller ja, idag blir det ju. Jag är inte taggad för fem öre, men det måste göras. Jag tänker gå dit och göra mitt bästa, så får det gå hur det vill. Skiter det sig kan ingen komma och säga att jag inte har försökt i alla fall. Varför blir det så lätt så att plugg sjuts upp till sista minuten? I mitt fall är det tillochmed lite efter sista minuten, och jag har denna kväll, trots att jag haft massa tid, inte gjort det jag borde i alla fall. Oh well, jag fick åtminstone en del tvätt gjord och fick uppleva den där sköna känslan jag får när jag sätter mig vid pianot i mörkret, blundar, spelar och känner hur hela världens problem bara upphör att exsistera. Synd bara att precis all stress, och lite skuldkänslor för att man inte gjort det man skulle, kommer tillbaka till en då man slutar spela, hämtar tvätten och ser historiaboken ligga och hånle åt en.
Det är så typiskt mig att inte kunna somna på nätter som jag faktiskt måste få sömn på, typ som natten innan ett prov, men jag har väldigt lätt för att somna annars. Nu, mera plugg. Kan jag inte vara utsövd inför provet så ska jag fan vara påläst. Då borde, teoretiskt sett, kunskapen och tröttheten neutralisera varandra.
"Jag sitter och funderar över varför Gustav i princip aldrig är kontaktbar när man faktiskt vill honom nåt, men han är snabb som satan på att svara i telefon då man råkar pocketdiala honom..."
"Känslan av att gå in i köket och inte märka att vi har ett nytt kylskåp... Ja, det är ungefär som känslan av att gå in i köket vilken annan dag som helst."
"Det är halare än en fryst sprängd utsmetat vattenmelon ute!"
"Nej, att det tar mig ett halvår att tvätta mina kläder är inte på grund av lathet. Det är strategiskt tänkande, för annars skulle jag inte få plats med kläderna i garderoben..."
"De borde inte göra läroböcker med invecklad svenska och dolda meningar. De borde göra böcker som totalt dumförklarar eleven istället, för då skulle det vara mycket lättare att förstå..."
Klockan är mycket och jag tar en paus från mitt pluggande. Jag har prov imorgon, eller ja, idag blir det ju. Jag är inte taggad för fem öre, men det måste göras. Jag tänker gå dit och göra mitt bästa, så får det gå hur det vill. Skiter det sig kan ingen komma och säga att jag inte har försökt i alla fall. Varför blir det så lätt så att plugg sjuts upp till sista minuten? I mitt fall är det tillochmed lite efter sista minuten, och jag har denna kväll, trots att jag haft massa tid, inte gjort det jag borde i alla fall. Oh well, jag fick åtminstone en del tvätt gjord och fick uppleva den där sköna känslan jag får när jag sätter mig vid pianot i mörkret, blundar, spelar och känner hur hela världens problem bara upphör att exsistera. Synd bara att precis all stress, och lite skuldkänslor för att man inte gjort det man skulle, kommer tillbaka till en då man slutar spela, hämtar tvätten och ser historiaboken ligga och hånle åt en.
Det är så typiskt mig att inte kunna somna på nätter som jag faktiskt måste få sömn på, typ som natten innan ett prov, men jag har väldigt lätt för att somna annars. Nu, mera plugg. Kan jag inte vara utsövd inför provet så ska jag fan vara påläst. Då borde, teoretiskt sett, kunskapen och tröttheten neutralisera varandra.
Kommentarer
Trackback
