Mina glasögon ser lessna ut...

Check title...

Fyra missöden och en massa awesomeness. Den här helgen har varit najs ändå. Gustav hängde med till Mattias, där vi bland annat åt sjukt god mat som Mattias lagade, hade filmkväll med Linda och Elvira, badade på Nordpoolen, rullade runt i snön iklädd badkläder och kastade ut Gustavs sockar genom fönstret. Förutom på filmkvällen såg vi massa film, totalt under helgen såg vi "Simphsons the movie", "Europe trip", "Wall-e", "Hitta nemo" och "I, Robot".

Jag pratade om missöden också. Det första missödet upptäckte jag när vi var på väg från centrum av Boden till Mattias. Min favorit halsduk var borta, förmodligen kvar på bussen. Det innebär att jag kommer frysa imorgon på väg till och från skolan. Missöde nummer två är det som syns på bilden, mina glasögon gick mysitiskt sönder. Misstanken är att någon förmodligen råkade sätta sig på dem, men jag vet inte riktigt. Missöde nummer tre, en total miss när det gäller pengar. Tydligen har jag bara 4 kronor kvar på mitt konto, och jag trodde jag hade ca 500. Vad ahr alla pengar tagit vägen? Jag förstår inte!

Och så sista missen... Den som för tillfället är värst. Jag vill desperat spela piano, folk i huset vill sova och mina hörlurar (och mina trasiga glasögon) är kvar i Boden. Total fail. Blargh!

Nu tänker jag vara en positiv jävel: Vilken tur att jag har ett par extra glasögon med samma styrka! Nu slipper jag få huvudvärk på grund av mitt brytningsfel tills jag skaffat nya glasögon.
Nu tänker jag vara en negativ jävel: Mitt reservpar skaver som fan och ger mig huvudvärk för att de trycker mot huvudet.

Jag har en bok som jag nyss har börjat läsa. Den verkar bra so far och jag tänker fortsatta läsa den tills jag däckar och förhoppningsvis vaknar i tid för skolan imorgon. Good plan.

C YA!

Dum mobil

Jag gillar inte min mobil just nu. Tre dagar i rad har väckarklockan på den inte ringt, och idag när den faktiskt ringde aktiverades den två timmar innan jag hade ställt den. Jag vaknade iallafall. Efter det låg jag och var halvt vaken och halvt sovandes med en känsla inom mig att jag ville spy. Första lektionen idag började ungefär halv tio, så jag hade sovmorgon. Strax innan jag skulle ut till bussen spydde jag. Det avgjorde saken. NEJ. Hur mycket jag än vill till skolan så ska jag inte.

Nu mår jag bättre iallafall. Har spytt två gånger, men ingenting mer. Jag misstänker att det är näringsbrist bara, för efter att ha ätit en macka blev det genast bättre. Planer för helgen var att åka till Mattias och ta med mig Gustav, men är jag spysjuk så vill jag inte det. Eftersom att jag är hemma nu, och bussen inte går förrän halv fem har jag gott om tid på mig att ta det lugnt och känna om jag är frisk eller inte. Förhoppningsvis är jag.

Igår bakade jag banankaka som vi ska äta på bussen. När jag skar upp den för att lägga bitarna i en burk passade jag på att provsmaka en av bitarna som inte fick plats. Med tanke på att jag aldrig har bakat banankaka förut var en faktiskt ganska god, men man behöver någonting att dricka till. (Note to self, köp dricka!)

Just nu blir det till att se på TV. Har faktiskt redan gjort lite skolarbete (kolla kolla, jag är effektiv ibland!) så nu tycker jag att jag förtjänar att bara ta det lugnt.
C YA!

FYNDLÅDA PÅ DIG KNÄ!

Helt plötsligt, bara sådär lixom! Det kändes konstigt, men egentligen är det ju faktiskt inte det. Jag reste på mig för att gå bort till andra sidan rummet, men hann bara några få steg innan jag föll ihop på golvet. Aj. Mitt knä. Det gjorde ont. Jag låg där några minuter och bara log. Jag var så lycklig. Mina knän har krånglat med mig hela mitt liv, och just idag gjorde mitt högra knä lite extra ont. Är det av en ren tillfällighet, eller var det meningen att det skulle bli såhär?

Nu är det nog inte många som förstår vad jag pratar om. Inte så konstigt det heller. Han berättade för mig igår om sina smärtor i sitt knä, på grund av någonting som hände på idrottslektionen. Han erkände att han tänkte på mig när det gjorde så ont, och det gjorde mig rörd. Nu kunde jag inte låta bli att tänka på honom, när jag inte kunde resa på mig.

Efter en stund lyckades jag ta mig upp på fötter igen. Jag haltade iväg med ett stort leende. Om det är för att jag sov på något skumt sätt, att jag råkat knäcka till knät utan att ha märkt det eller om det bara är sympatismärtor vet jag inte. Men en sak vet jag.

JAG ÄLSKAR MATTIAS!! :D

Bild från jullovet, då vi for iväg och provade på ridning med UNF. Mattias hade ridit förut och var jätteduktig. Jag hade aldrig ridit förut och var lite smått rädd för hästar. Med andra ord, var inte lika duktig. Mattias är BÄST!

Ny dag

Jag är less på att vara hemma nu. Har haft feber i veckan, varit allmänt deprimerad och i morse var jag spyfärdig. Av förklarliga skäl vill jag helst undvika att spy på skolan, så jag stannade hemma även idag. Nu mår jag bättre och ska därför ta mig till skolan till dagens andra, och sista, lektion.  Den börjar kring ett.

Det var ett tag sen jag postade en egobild tagen i PohotoBooth nu... Måste göra någonting åt det, för jag är extremt ego. Tog fem stycken för några minuter sen, för jag var uttråkad. Trott eller ej var detta den bästa.

Jag är så otroligt snygg då jag sträcker på mig... Jag är inte speciellt fotogensik tror jag...

Teatern idag börjar fyra, slutar fem istället för vanliga tiden mellan sju och nio. Vi ska läsa manus. Jag ska spela spindel i vår pjäs. Det känns sjukt skumt att vara vid datorn den här tiden på dygnet. Efter bara en vecka... Illa.

För den som undrar hur jag ser ut med naturlig hårfärg

Jag har hittat en bild på mig själv, och jag tvivlar starkt på att jag hade annat än naturlig hårfärg där. Så för alla de som undrat hur min naturliga hårfärg ser ut, det här är förmodligen svaret på det.

Jag är inte riktigt säker på hur det ligger till... Antingen var jag värsta kriminell år 1996, eller så heter jag helt enkelt Pelle.

WTF, det har gått sex månader! O.0

I fredags var jag hemma från skolan på grund av kraftigt ont i mage, knä och huvud, men kring tre tiden gick det mesta av det onda över, vilket jag är lycklig för. Det hade inte riktigt varit en lika najs helg med massa ont i kroppen...

I lördags hade jag och min Mattias vår halvårsdag. Det känns verkligen inte som om det redan har gått ett halvår! Det innebär att det har gått ett halvår sedan trästockfestivalen och att det är mindre än ett halvår kvar till sommarlovet. Läskigt! Helgen spenderades hos mig. Vi åt nudlar, åkte skrana och stack och såg "Little fockers", den tredje släckten-är-värst-filmen, på bio. Vi enades om att det här var den bästa hittills och lätt värd att se på bio.

Mattias som åker skrana...

Mattias som har åkt skrana...

"Känner du mitt hjärta? Det slår för dig" Jag älskar min Mattias!!

The color of our planet from far far away

Jag var hos min Mattias den här underbara helgen som har innehållit hittills årets bästa dag. På fredagen hade jag suttit som i trans på bussen och läst en bok som jag impulsköpte ungefär en kvart innan den gick. När jag väl var framme, halvvägs genom boken, blev jag välkomnad av honom, som hade kommit för att möta mig vid hållplatsen i centrum, trots att jag förmodligen skulle kunna hitta själv vid det här laget.

Mattias på väg hem.  Jag tyckte det var så fint ljus, så jag var tvungen att försöka ta ett kort på det.

När vi kom in till hans rum, som var lite smått kvavt av alla tända doftljusen valde vi en film att se innan vi skulle sova. Det blev "Parfume", en skum film om en kille med ovanligt bra luktsinne som inte kan skilja på rätt eller fel och som blir besatt. Den var ganska bra, men det krävdes att hänga med för att förstå vad som hände.

Morgonen därpå vaknade jag upp med frukost på sängen innan vi skulle iväg till Nordpoolen, vilket är ett badhus. Vi var där i ungefär fyra timmar och badade. Dagen blev helt underbar. När jag hade bytt om och duschat inför badet irrade jag runt i ungefär tio minuter att för hitta utgången från omklädningsrummet till bassängerna. När jag inte hittade den blev jag tillslut tvungen att fråga någon, och hon pekade på en dörr där det med stora bokstäver stod "BAD". Jag hade totalt missat den.

Det blev sjukt mycket skratt av alla gånger vi föll av en badleksak som man brukar kunna hitta på badhus, en god hamburgare och endast ett tillfälle då jag fastnade i en ruch-bana som egentligen är till för små barn. Dagens höjdpunkt var när vi satte oss i ångbastun som fanns mitt bland alla pooler och sjöng tillsammans. Det var sjukt bra akustik och jag njöt verkligen, trots att det blev lite för varmt för mig efter en stund.

Kvällen bestod av massa mys från två trötta tonåringar framför lika många filmer. "Superbad", som gick på TV och "The box", en film vi hyrde när vi var på väg hem efter att ha ätit middag med Mattias pappa efter badet. Efter filmerna somnade vi för att sedan vakna upp till den här hemska dagen då jag åkte hem. Vi såg ytterligare en film, "blues brothers" för att sedan städa ihop, äta och ta oss till tågstationen. Filmen var ganska flummig och hade bra musik.

Mattias med sin katt Ozzy ungefär en halvtimma innan vi lämnade huset.

Nu sitter jag här i mörkret och bloggar. (Thank you pointman for stating the obvious) Jag lägtar tillbaka, men det går verkligen inte att vrida tiden tillbaka. Jag får ta och längta till nästa helg istället. Nu när jag bloggat klart hade det varit avslappnande att få lägga sig ner och läsa en stund, men boken jag läste tog slut på tåget en timme innan jag var framme så jag får väl ta en avslappnande dusch istället.

C YA!

Two weeks gone pass way too quickly

Den här natten bestod av ca 40 minuters sömn, om jag nu lyckades somna ungefär då vi kollade på klockan sist. När klockan ringde, kring fem på morgonen, var det bara att kliva upp och äta frukost. Mattias skulle hem.

Tåget blev en aning försenat. Fyra och en halv timme ungefär. Det blev till att sitta på stationen och hålla honom sällskap tills en gubbe sa att det fanns en buss man kunde få ta istället om man inte orkade vänta ut tiden till tåget, så då försvann han lika plötsligt som allt ljus när proppen gick igår kväll.

När jag kom hem igen, kring åtta, halv nio eller när det nu var, tänkte jag att jag skulle gå och sova. I mitt rum såg jag den där förpackningen på den mörkaste chokladen Mattias kunde hitta i affären ligga på golvet och skräpa, men jag kunde inte klara av att plocka upp den. Jag tänkte att jag skulle sova en liten stund, men min säng hade han bäddat så fint och mitt hjärta klarade inte av att slita upp det. Med andra ord däckade jag på soffan istället.

De här två veckorna har varit underbara. Vi gick spontant på bio och såg "The three next days", vilket var en rätt så bra film, vi tog shoppingdagar, vi firade Andrés 18-årsdag, åkte iväg och red (på hästar, för att vara extra tydlig) med UNF, firade nyår tillsammans, spelade en massa TVspel, gjorde en egen låt och dessutom en film till låten som lär dyka upp på Youtube förr eller senare. Efter många skratt och mycket mys återstår nu i stort sett endast saknad. Jag ville inget hellre än att hoppa på bussen och följa med honom, men faktumet att jag har en massa annat jag måste ta tag i innan skolan börjar och dessutom inte hade pengar för det stoppade mig.

Tystnad. Tomhet. Jag känner inte av mycket annat. De här två veckorna har gått för fort. Jag vill spola tillbaka tiden till den 25:e december och ha två veckor till med honom. Men det går ju inte. Livet är inte som i spelet Braid, hur mycket jag än kan önska det ibland.

Jag kollade lite snabbt på bloglovin. Jag har 74 olästa blogginlägg. Jag ska läsa dem istället för att sprida mer depp omkring mig. C ya!

RSS 2.0