gueog

När jag gick och la mig kring halv fyra hade jag räknat med att få sova bort halva dagen, inte att bli väckt klockan kvart över sju genom att få en tidning slängd i ansiktet. Jag hade inte heller räknat med att börja dagen med ett sort of impulsköp.

Om det inte vore för min lampa till vänster om mig, och datorskärmens ljus skulle jag sitta här i totalt mörker. I mina hörlurar hörs instrumental musik och runt omkring mig ligger en massa saker huller om buller. Jag kan inte direkt påstå att det är fint när det är så här stökigt, men det är så här jag vill ha det. Att ha det snyggt och prydligt är inte riktigt min grej, jag skulle vantrivas så fruktansvärt mycket. Mer än vad jag redan gör.

Precis som de flesta människor någon gång i livet är, så är även jag deprimerad ibland. När jag väl är det så är jag det ganska mycket, oavsett om anledningen är stor eller liten. Jag har grubblat och tänkt på det här varje dag i fem månader nu och kommit fram till att roten av min depression är just att jag bor hemma.  

Missförstå mig inte, jag har en familj jag tycker väldigt om, men jag är less. Stressen över att jag inte har hunnit klart med läxorna är väl inte direkt hela världen. Inte heller allt tjat om att jag måste städa gör så mycket. Men kombinationen gör det. Jag kan inte göra läxorna innan jag har städat klart, för då får jag dåligt samvete över att jag inte städat klart, och jag får höra ännu mer tjat. Städa kan jag inte heller göra, för det hjälper mig inte i skolan. Beslutsångest. Vilket problem ska man ta tag i först?

Skolan börjar snart igen. Då kommer jag att komma tillbaka till denna eviga onda cirkel jag har fått stå ut med i flera år. Nu är jag less. Jag vill börja om från början, på mitt sätt och ensam. Jag vill flytta hemifrån.

Där har vi problemet. Jag är en arbetslös student som snart börjar sitt sista år på gymnasiet. Jag har koncentrationssvårigheter och klarar inte av att göra allt för mycket saker på en och samma gång. Men nu har jag bestämt mig, och när jag väl bestämt mig för någonting så ger jag inte upp i första taget.

Jag ska ta mig hemifrån. Det bara är så.

Den som väntar på nåt gott... väntar på Gustav som ska komma till skolan med hamburgare från MAX. Att vänta inne i en bildsal är inte heller helt fel, framförallt inte när det finns vänner, färg och penslar där inne. Rasmus satt och målade sitt kinaschackspel med akrylfärg, Sebastian och Sara lyssnade på musik, David målade på ett staffli (tror jag det heter) och Josefin tog en massa kort med min kamera.

Jag ville också måla, så jag målade hans hand, och sedan min hand.
Att måla är skitroligt! Synd att jag inte är så värst bra på det bara... För övrigt blir akrylfärg till plast när det har torkat, och att få bort det från händerna tog ett tag. Eller ja, tills någon smart jävel föreslog att jag skulle prova vatten och tvål. Jag fick bort ungefär hälften av all färg på en timme, genom att klösa. Jag hade utan problem kunnat få bort allt på bara någon minut annars, genom vatten. Jag känner mig riktigt duktig... Fast roligt var det.
Nu kom Gustav med mat, så nu ska jag vara social istället. (Hm, undrar om "uppdatera-bloggen-arton-gånger-per-dag-livsstilen" är någonting för mig, det här är andra blogginlägget idag, så jag är på god väg. Åh fy hemska tanke!)

En gång i tiden brast mitt hjärta i miljoner bitar.
En annan gång var jag övertygad om att det var omöjligt att åter finna kärleken.
En tredje gång hatade jag kärleken över allt annat
En fjärde gång trodde jag att kärlek bara var tomma ord och dåliga bortförklaringar.
En femte gång träffade jag Mattias.
En sjätte gång lovade jag mig själv att inte bli involverad i ett långdistansförhållande.
Och nu, en sjunde gång har jag varit ihop med min Mattias i sju underbara månader.

Du vände hela min värld uppochner. 30 jobbiga mil, det är du värd. Inga ord i världen kan beskriva vad jag känner för dig. Jag älskar dig så ofattbart mycket. Tack för att du finns, tack för att du är du och tack för att du är min.

Jag kom hem för snart en timme sen efter att ha lämnat min underbara Mattias borta vid busshållplatsen. Han är på väg hem nu efter en najs helg med ett gäng UNFare. För tillfället är jag extremt trött och vill inte så mycket mer än att sova, men gör jag det kommer jag inte att kunna somna i kväll. Det känns inte så värt, så jag kämpar med att försöka hålla mig vaken. Jag saknar honom jätte mycket, och på vägen hem från busshållplatsen hördes finsk dansband från radion. Jag kommer från och med nu förknippa dansbandsmusik med avsked.

Jag har valt en ny bild att ha som skrivbords bakgrunds bild, eller vad det nu heter. Jag valde den här bilden, för att jag gillar känslan jag får när jag ser den. Ett rus med en blandning av lycka, pirr, längtan och saknad. Han är så söt! Mattias, MIN Mattias.

Bild från i somras, samma dag som vi blev ihop. När bilden togs var vi dock inte ihop än. Vi satt på en buss på väg till trästockfestivalen. Vi hade varit hos Mattias några dagar efter att ha varit på Arvikafestivalen.

Jag vill att det ska vara sommar igen. Jag vill resa. Jag älskar att resa! Både inom Sverige och utanför sverige. Tja, det kanske inte är själva resan som är det underbara, snarare destinationen. Fast resan är förstås en del av det hela. Jag längtar tills det blir sommar. Jag ser redan nu framför mig hur jag springer över en grön sommaräng iklädd en sommarklänning en varm sommardag. Solen skiner och det finns bara nåt enstaka litet moln på himlen. Allt går i slow motion, och den där klänningen jag ser mig ha har jag aldrig ens sett förut. Den var ganska fin. Om jag kunde sy skulle jag göra den. Jag ser framför mig precis hur jag vill ha den. Kanske så dags att lära sig sy? Kanske. Ängen har jag aldrig heller sett förut. Kanske är den i en annan stad, eller kanske tillochmed ett annat land. Mitt hår är långt och blått. Tja, långt kanske man inte kan kalla det för, men långt för att vara jag. Mattias är också med. Hans långa hår är utsläppt och nytvättat, fortfarande lite fuktigt. Han ler mot mig. Jag ler tillbaka. Han springer efter mig. Ljudet från hans byxor gör mig lycklig. Tillslut lyckas han få tag på mig. Han kramar om mig och vi faller skrattandes ner på marken.

Nu måste jag avbryta mig själv. Att jag är lite grann av en drömmare är inte direkt någon nyhet. Men usch vilken hemsk dagdröm! Tänk så mycket gräsfläckar jag skulle få på den där fina sommarklänningen av det där fallet ner på den gröna sommarängen. Inte okej! Jag har för mig att gräsfläckar är jobbiga att tvätta bort. Fast jag vet inte. Har aldrig provat eftersom att sist jag fick gräsfläckar på nåt plagg var jag 9 år gammal. Då hade jag aldrig tvättat själv.

Jag måste skaffa mig en bok. En med tomma rader. En drömbok. Måste skriva ner mina drömmar. Kanske kan göra nåt av dem någon gång. Musik kanske. Eller dikter? Om jag nu lär mig sy någon gång ska jag definitivt sy den där sommarklänningen. Den var fin. Men just nu måste jag sluta drömma och fortsätta med det jag höll på med innan jag satte mig vid datorn. Städa mitt rum. Inte fullt lika rogivande som att drömma sig bort, men det måste göras.
C YA!

Det finns en person som är lång, har brunt hår och heter Gustav. Han är snäll. En av de snällaste människor jag känner. Han är min vän och det glädjer. Han är en av de absolut bästa vänner jag har. Så nära vän att jag tillochmed kallar honom för min bror. Han dök upp och gav mig en kram idag. Jag behövde en kram. Tror han kände det på sig, eller så ville han helt enkelt umgås. Jag vill umgås med honom. Det var så länge sedan vi umgicks ordentligt, varje gång han är hos mig måste han åka hem så fort, och ses vi på stan hinner vi knappt ses alls. Dumma han som måste bo ute i skogen dit det inte går några bussar. Eller det är kanske inte han som är dum, snarare bussarna.

Vi gjorde ett test. Det visade sig att hans ideal yrke är "Lastbilschaufför", och mitt är "Copywrither". Ingen av oss höll med testet. Vi hann inte göra så mycket mer än det där testet, babbla, äta middag och spela en bana i "Super Mario Bros Wii" innan han skulle hem. Synd.

Jag ville mest säga tack till honom. Till Gustav alltså. Han vet verkligen hur man får mig att skratta. Jag behövde skratta. Kunde inte ens le idag tills han dök upp. Tack för att du finns Gustav. Du är en underbar människa.

Jag tänkte lägga upp en fin bild på gustav, men den bilden jag tänkte lägga upp har jag inte kvar eftersom att den endast fanns på min skoldator som blev stulen. Som tur är har både Gustav och Mattias just den bilden, så tills jag lyckas få tag på den laddar jag upp en bild på en banan istället. Det är nästan samma sak.

Jag är ouppmärksam. Sjukt mycket. Jag satte mig på bussen hem från stan efter att ha umgåtts med två vänner jag inte träffat på länge, och innan bussen kört iväg blundade jag. När jag öppnade ögonen igen var jag tre meter från där bussen stannade. Det visade sig vara där jag skulle av. Jag tror jag råkade somna...

Folk skriver till mig på msn, men jag märker först tio minuter efter att nån har skrivit att jag har nåt att svara på. Det är kanske värt att sova?

Redovisningen idag gick asbra, men minlånga håltimme gjorde jag inte någonting vettigt av. Typiskt mig. Jag gillade religion lektionen idag. Och psykologin. Hade det inte varit för håltimmen mellan 9.25 - 13.20 hade jag tyckt att det här var en riktigt bra dag.

Den här månaden har jag tänkt att jag ska vara sparsam och inte köpa mer än jag absolut måste köpa. Det sket sig då jag la ut 260 spänn på bhar. (Två stycken närmare bestämt) EGENTLIGEN har jag ingen brist på BHar, men then again.... BHar!

Jag behöver dö-nick-tid. Alltså, tid då jag inte gör NÅGOT vettigt alls. Funderar på att göra en onyttig chokladbolls smet och äta medan jag antingen tittar på film eller spelar the sims. Alternativet är glass. Tricky.

Som rubriken säger, jag vill att Mattias ska ringa mig. Måste veta NU om det blev som vi ville, eller om vi måste leka sneeky. xP

Jag har slut på pengar på mobilen, så kan inte ringa honom och inte heller skicka ett sms. Med andra ord skriver jag ÖVERALLT att jag vill att han ska ringa mig, med hopp om att han ser det nånstans och ringer mig. :)

Jag längtar till imorgon!!!! Och om nu Du ser det här Mattias, RING MIG! :D

Sämst inlägg typ, men det fyller sitt syfte. Jag lär ta bort det senare, när jag får lust. nån gång. Det tillför ingenting till bloggen. Haha, fail.

men men, the important thing,
MATTIAS RING MEJ :D :D :D :D

Naturvetenskaps lektion idag. Första för gymnasiet, då jag varit sjuk de enda två tidigare lektionerna. Jag gillade lektionen. Den kändes fruktansvärt random, men uppenbarligen var det en bra lektion då jag utan problem kunde göra läxan på håltimmen idag. Med hjälp av det jag kom i håg från lektionen och häftet där alla frågorna fanns.

När hela läxan var bortgjord, och dessutom samma dag som jag fick den, kände jag rent spontant att det här skulle bli en bra dag. Det blev det inte. På Nutida konst lektionen hade jag väldigt svårt att hålla mig vaken, när jag gick på stan efter skolan för att leta glasögonbågar hade jag en enorm huvudverk och när jag kom hem bröt jag ihop. Jag känner mig stressad, trött, lättirriterad och har sjukt ont i huvudet. Ungefär som månaden innan vi räknade ut att jag behövde glasögon från början. Jag fattar inte hur jag stod ut!

Jag var inne i sex stycken optiker-butiker. Jag hittade bara ett par glasögon jag skulle kunna tänka mig att ha, men då bara om de hade varit i en annan färg. Det fanns inte, så jag måste leta vidare. När jag utan nå vidare resultat hade irrat omkring på stan i ungefär två timmar tog huvudverken över. Jag for hem, däckade nästan på bussen och mer eller mindre däckade på tangentbordet då jag skulle kolla min mail.

Jag längtar tills på torsdag. Inte bara får jag träffa min kärlek och åka iväg från denna stad. Då får jag dessutom tillbaka mina gamla glasögon, som jag råkade glömma hos honom. Jag ska köra på "nörd-looken" tills vidare, genom att tejpa ihop de två delarna med plåster. Det kommer inte se nå vidare snyggt ut, men tills jag har nya bågar har jag mycket hellre så, än denna jävliga huvudverk.

Vi gillar reklamen BTW...

Check title...

Fyra missöden och en massa awesomeness. Den här helgen har varit najs ändå. Gustav hängde med till Mattias, där vi bland annat åt sjukt god mat som Mattias lagade, hade filmkväll med Linda och Elvira, badade på Nordpoolen, rullade runt i snön iklädd badkläder och kastade ut Gustavs sockar genom fönstret. Förutom på filmkvällen såg vi massa film, totalt under helgen såg vi "Simphsons the movie", "Europe trip", "Wall-e", "Hitta nemo" och "I, Robot".

Jag pratade om missöden också. Det första missödet upptäckte jag när vi var på väg från centrum av Boden till Mattias. Min favorit halsduk var borta, förmodligen kvar på bussen. Det innebär att jag kommer frysa imorgon på väg till och från skolan. Missöde nummer två är det som syns på bilden, mina glasögon gick mysitiskt sönder. Misstanken är att någon förmodligen råkade sätta sig på dem, men jag vet inte riktigt. Missöde nummer tre, en total miss när det gäller pengar. Tydligen har jag bara 4 kronor kvar på mitt konto, och jag trodde jag hade ca 500. Vad ahr alla pengar tagit vägen? Jag förstår inte!

Och så sista missen... Den som för tillfället är värst. Jag vill desperat spela piano, folk i huset vill sova och mina hörlurar (och mina trasiga glasögon) är kvar i Boden. Total fail. Blargh!

Nu tänker jag vara en positiv jävel: Vilken tur att jag har ett par extra glasögon med samma styrka! Nu slipper jag få huvudvärk på grund av mitt brytningsfel tills jag skaffat nya glasögon.
Nu tänker jag vara en negativ jävel: Mitt reservpar skaver som fan och ger mig huvudvärk för att de trycker mot huvudet.

Jag har en bok som jag nyss har börjat läsa. Den verkar bra so far och jag tänker fortsatta läsa den tills jag däckar och förhoppningsvis vaknar i tid för skolan imorgon. Good plan.

C YA!

Jag gillar inte min mobil just nu. Tre dagar i rad har väckarklockan på den inte ringt, och idag när den faktiskt ringde aktiverades den två timmar innan jag hade ställt den. Jag vaknade iallafall. Efter det låg jag och var halvt vaken och halvt sovandes med en känsla inom mig att jag ville spy. Första lektionen idag började ungefär halv tio, så jag hade sovmorgon. Strax innan jag skulle ut till bussen spydde jag. Det avgjorde saken. NEJ. Hur mycket jag än vill till skolan så ska jag inte.

Nu mår jag bättre iallafall. Har spytt två gånger, men ingenting mer. Jag misstänker att det är näringsbrist bara, för efter att ha ätit en macka blev det genast bättre. Planer för helgen var att åka till Mattias och ta med mig Gustav, men är jag spysjuk så vill jag inte det. Eftersom att jag är hemma nu, och bussen inte går förrän halv fem har jag gott om tid på mig att ta det lugnt och känna om jag är frisk eller inte. Förhoppningsvis är jag.

Igår bakade jag banankaka som vi ska äta på bussen. När jag skar upp den för att lägga bitarna i en burk passade jag på att provsmaka en av bitarna som inte fick plats. Med tanke på att jag aldrig har bakat banankaka förut var en faktiskt ganska god, men man behöver någonting att dricka till. (Note to self, köp dricka!)

Just nu blir det till att se på TV. Har faktiskt redan gjort lite skolarbete (kolla kolla, jag är effektiv ibland!) så nu tycker jag att jag förtjänar att bara ta det lugnt.
C YA!

Helt plötsligt, bara sådär lixom! Det kändes konstigt, men egentligen är det ju faktiskt inte det. Jag reste på mig för att gå bort till andra sidan rummet, men hann bara några få steg innan jag föll ihop på golvet. Aj. Mitt knä. Det gjorde ont. Jag låg där några minuter och bara log. Jag var så lycklig. Mina knän har krånglat med mig hela mitt liv, och just idag gjorde mitt högra knä lite extra ont. Är det av en ren tillfällighet, eller var det meningen att det skulle bli såhär?

Nu är det nog inte många som förstår vad jag pratar om. Inte så konstigt det heller. Han berättade för mig igår om sina smärtor i sitt knä, på grund av någonting som hände på idrottslektionen. Han erkände att han tänkte på mig när det gjorde så ont, och det gjorde mig rörd. Nu kunde jag inte låta bli att tänka på honom, när jag inte kunde resa på mig.

Efter en stund lyckades jag ta mig upp på fötter igen. Jag haltade iväg med ett stort leende. Om det är för att jag sov på något skumt sätt, att jag råkat knäcka till knät utan att ha märkt det eller om det bara är sympatismärtor vet jag inte. Men en sak vet jag.

JAG ÄLSKAR MATTIAS!! :D

Bild från jullovet, då vi for iväg och provade på ridning med UNF. Mattias hade ridit förut och var jätteduktig. Jag hade aldrig ridit förut och var lite smått rädd för hästar. Med andra ord, var inte lika duktig. Mattias är BÄST!

Jag är less på att vara hemma nu. Har haft feber i veckan, varit allmänt deprimerad och i morse var jag spyfärdig. Av förklarliga skäl vill jag helst undvika att spy på skolan, så jag stannade hemma även idag. Nu mår jag bättre och ska därför ta mig till skolan till dagens andra, och sista, lektion.  Den börjar kring ett.

Det var ett tag sen jag postade en egobild tagen i PohotoBooth nu... Måste göra någonting åt det, för jag är extremt ego. Tog fem stycken för några minuter sen, för jag var uttråkad. Trott eller ej var detta den bästa.

Jag är så otroligt snygg då jag sträcker på mig... Jag är inte speciellt fotogensik tror jag...

Teatern idag börjar fyra, slutar fem istället för vanliga tiden mellan sju och nio. Vi ska läsa manus. Jag ska spela spindel i vår pjäs. Det känns sjukt skumt att vara vid datorn den här tiden på dygnet. Efter bara en vecka... Illa.

Jag har hittat en bild på mig själv, och jag tvivlar starkt på att jag hade annat än naturlig hårfärg där. Så för alla de som undrat hur min naturliga hårfärg ser ut, det här är förmodligen svaret på det.

Jag är inte riktigt säker på hur det ligger till... Antingen var jag värsta kriminell år 1996, eller så heter jag helt enkelt Pelle.

I fredags var jag hemma från skolan på grund av kraftigt ont i mage, knä och huvud, men kring tre tiden gick det mesta av det onda över, vilket jag är lycklig för. Det hade inte riktigt varit en lika najs helg med massa ont i kroppen...

I lördags hade jag och min Mattias vår halvårsdag. Det känns verkligen inte som om det redan har gått ett halvår! Det innebär att det har gått ett halvår sedan trästockfestivalen och att det är mindre än ett halvår kvar till sommarlovet. Läskigt! Helgen spenderades hos mig. Vi åt nudlar, åkte skrana och stack och såg "Little fockers", den tredje släckten-är-värst-filmen, på bio. Vi enades om att det här var den bästa hittills och lätt värd att se på bio.

Mattias som åker skrana...

Mattias som har åkt skrana...

"Känner du mitt hjärta? Det slår för dig" Jag älskar min Mattias!!

Jag var hos min Mattias den här underbara helgen som har innehållit hittills årets bästa dag. På fredagen hade jag suttit som i trans på bussen och läst en bok som jag impulsköpte ungefär en kvart innan den gick. När jag väl var framme, halvvägs genom boken, blev jag välkomnad av honom, som hade kommit för att möta mig vid hållplatsen i centrum, trots att jag förmodligen skulle kunna hitta själv vid det här laget.

Mattias på väg hem.  Jag tyckte det var så fint ljus, så jag var tvungen att försöka ta ett kort på det.

När vi kom in till hans rum, som var lite smått kvavt av alla tända doftljusen valde vi en film att se innan vi skulle sova. Det blev "Parfume", en skum film om en kille med ovanligt bra luktsinne som inte kan skilja på rätt eller fel och som blir besatt. Den var ganska bra, men det krävdes att hänga med för att förstå vad som hände.

Morgonen därpå vaknade jag upp med frukost på sängen innan vi skulle iväg till Nordpoolen, vilket är ett badhus. Vi var där i ungefär fyra timmar och badade. Dagen blev helt underbar. När jag hade bytt om och duschat inför badet irrade jag runt i ungefär tio minuter att för hitta utgången från omklädningsrummet till bassängerna. När jag inte hittade den blev jag tillslut tvungen att fråga någon, och hon pekade på en dörr där det med stora bokstäver stod "BAD". Jag hade totalt missat den.

Det blev sjukt mycket skratt av alla gånger vi föll av en badleksak som man brukar kunna hitta på badhus, en god hamburgare och endast ett tillfälle då jag fastnade i en ruch-bana som egentligen är till för små barn. Dagens höjdpunkt var när vi satte oss i ångbastun som fanns mitt bland alla pooler och sjöng tillsammans. Det var sjukt bra akustik och jag njöt verkligen, trots att det blev lite för varmt för mig efter en stund.

Kvällen bestod av massa mys från två trötta tonåringar framför lika många filmer. "Superbad", som gick på TV och "The box", en film vi hyrde när vi var på väg hem efter att ha ätit middag med Mattias pappa efter badet. Efter filmerna somnade vi för att sedan vakna upp till den här hemska dagen då jag åkte hem. Vi såg ytterligare en film, "blues brothers" för att sedan städa ihop, äta och ta oss till tågstationen. Filmen var ganska flummig och hade bra musik.

Mattias med sin katt Ozzy ungefär en halvtimma innan vi lämnade huset.

Nu sitter jag här i mörkret och bloggar. (Thank you pointman for stating the obvious) Jag lägtar tillbaka, men det går verkligen inte att vrida tiden tillbaka. Jag får ta och längta till nästa helg istället. Nu när jag bloggat klart hade det varit avslappnande att få lägga sig ner och läsa en stund, men boken jag läste tog slut på tåget en timme innan jag var framme så jag får väl ta en avslappnande dusch istället.

C YA!

Den här natten bestod av ca 40 minuters sömn, om jag nu lyckades somna ungefär då vi kollade på klockan sist. När klockan ringde, kring fem på morgonen, var det bara att kliva upp och äta frukost. Mattias skulle hem.

Tåget blev en aning försenat. Fyra och en halv timme ungefär. Det blev till att sitta på stationen och hålla honom sällskap tills en gubbe sa att det fanns en buss man kunde få ta istället om man inte orkade vänta ut tiden till tåget, så då försvann han lika plötsligt som allt ljus när proppen gick igår kväll.

När jag kom hem igen, kring åtta, halv nio eller när det nu var, tänkte jag att jag skulle gå och sova. I mitt rum såg jag den där förpackningen på den mörkaste chokladen Mattias kunde hitta i affären ligga på golvet och skräpa, men jag kunde inte klara av att plocka upp den. Jag tänkte att jag skulle sova en liten stund, men min säng hade han bäddat så fint och mitt hjärta klarade inte av att slita upp det. Med andra ord däckade jag på soffan istället.

De här två veckorna har varit underbara. Vi gick spontant på bio och såg "The three next days", vilket var en rätt så bra film, vi tog shoppingdagar, vi firade Andrés 18-årsdag, åkte iväg och red (på hästar, för att vara extra tydlig) med UNF, firade nyår tillsammans, spelade en massa TVspel, gjorde en egen låt och dessutom en film till låten som lär dyka upp på Youtube förr eller senare. Efter många skratt och mycket mys återstår nu i stort sett endast saknad. Jag ville inget hellre än att hoppa på bussen och följa med honom, men faktumet att jag har en massa annat jag måste ta tag i innan skolan börjar och dessutom inte hade pengar för det stoppade mig.

Tystnad. Tomhet. Jag känner inte av mycket annat. De här två veckorna har gått för fort. Jag vill spola tillbaka tiden till den 25:e december och ha två veckor till med honom. Men det går ju inte. Livet är inte som i spelet Braid, hur mycket jag än kan önska det ibland.

Jag kollade lite snabbt på bloglovin. Jag har 74 olästa blogginlägg. Jag ska läsa dem istället för att sprida mer depp omkring mig. C ya!

Nog för att hösten är underbar, med alla dess färgglada löv, den härliga känslan av att man inte svettas när man går ut i morgonrock för att snabbt hämta in posten och när kompisarna äntligen är hemma igen... Men när alla fina löv faller från träden och allt bara blir mörkt kan man inte låta bli att längta till snön faller för att lysa upp.

Nog för att vintern är underbar, med alla skranor, snögubbar och alla träd att åka in i då det är meningen att man ska åka slalom... Men när man får vänta på en försenad buss i 30 grader minus och med snö i skorna kan man inte låta bli att längta till att snön ska smälta och det ska bli varmare.

Nog för att våren är underbar, med alla de kvittrande fåglarna, opersonliga massutskickade påskhälsningar och klänslan av att det snart har gått ytterligare ett år innan man tar studenten... Men när all snön smälter och allt blir så blött och slaskigt kan man inte låta bli att längta tills sommarens grönska ska blomma fram.

Nog för att sommaren är underbar, med friheten, vattenballongs krig och picknickar i gallerior... Men när det är så varmt att man knappt kan andas, och myggen biter en så hela kroppen kliar kan man inte låta bli att längta tills hösten kommer och alla myggen flyr.

Nog för att hela året är fint, med alla de underbara stunderna, vännerna och kärlek... Men när det tar emot kan man inte låta bli att längta iväg till en annan plats, och en annan tid.

Nog för att Mattias Isaksson är underbar... men när man är med honom längtar man inte längre bort. Han är alltså som hela året på en och samma gång. Allt jag vill ha, på en och samma gång. En underbar person med extra kryddig sås, valrossar och maryland cookies.

Mattias, tack för att du finns, tack för att du är du och tack för att du är min. Jag älskar dig. Med hela mitt hjärta, hela min kropp och hela min själ. ♥

Klant som jag är så lyckades jag inte hitta min kamera innan jag gick till bussen, MEEEN det får jag ta å leva med. Jag tänkte skaffa en engångskamera igår, men det var stängt när vi kom in till Luleå.
Hur som helst.
Igår såg jag och Mattias Twisted Sisters LIVE. Det var ganska awesome. Vi skaffade också JingJang halsband, han har ena halvan och jag den andra.

....Synd att ingen av oss blev bra på den här bilden...

Det var iallafall ganska roligt igår. Jag lyckades somna i en karusell, Mattias vann en mjukisdjur-groda till mig. Den var söt, fast inte lika söt som Mattias. Innan vi åkte karusell tyckte vi att det skulle vara en bra idé att gå på toa först, så vi gick till MAX. Det var kö, vi stod där så länge så vi lärde känna tjejerna bakom oss lite grann.

Vi såg också Melissa Horn, så klart. Hon spelade, och trots att vi missade några låtar så hann vi se "Långa Nätter". Låten som Mattias och jag blev ihop till.

Jag förstår mig inte på Mattias dator, den byter plats på var den skriver hela tiden, helt appropå köttfärs. Jag skyller det på att det är en PC. Vi var på ett års kalas idag, och nu ska jag och Mattias snart se på film. Han är så fin. Jag kan inte fatta att jag har sån tur som får ha honom!

BLARGHELPUFF!