PRUTT <3

En gång i tiden brast mitt hjärta i miljoner bitar.
En annan gång var jag övertygad om att det var omöjligt att åter finna kärleken.
En tredje gång hatade jag kärleken över allt annat
En fjärde gång trodde jag att kärlek bara var tomma ord och dåliga bortförklaringar.
En femte gång träffade jag Mattias.
En sjätte gång lovade jag mig själv att inte bli involverad i ett långdistansförhållande.
Och nu, en sjunde gång har jag varit ihop med min Mattias i sju underbara månader.

Du vände hela min värld uppochner. 30 jobbiga mil, det är du värd. Inga ord i världen kan beskriva vad jag känner för dig. Jag älskar dig så ofattbart mycket. Tack för att du finns, tack för att du är du och tack för att du är min.

Finsk dansbandsmusik

Jag kom hem för snart en timme sen efter att ha lämnat min underbara Mattias borta vid busshållplatsen. Han är på väg hem nu efter en najs helg med ett gäng UNFare. För tillfället är jag extremt trött och vill inte så mycket mer än att sova, men gör jag det kommer jag inte att kunna somna i kväll. Det känns inte så värt, så jag kämpar med att försöka hålla mig vaken. Jag saknar honom jätte mycket, och på vägen hem från busshållplatsen hördes finsk dansband från radion. Jag kommer från och med nu förknippa dansbandsmusik med avsked.

Mattias, MIN Mattias

Jag har valt en ny bild att ha som skrivbords bakgrunds bild, eller vad det nu heter. Jag valde den här bilden, för att jag gillar känslan jag får när jag ser den. Ett rus med en blandning av lycka, pirr, längtan och saknad. Han är så söt! Mattias, MIN Mattias.

Bild från i somras, samma dag som vi blev ihop. När bilden togs var vi dock inte ihop än. Vi satt på en buss på väg till trästockfestivalen. Vi hade varit hos Mattias några dagar efter att ha varit på Arvikafestivalen.

Jag vill att det ska vara sommar igen. Jag vill resa. Jag älskar att resa! Både inom Sverige och utanför sverige. Tja, det kanske inte är själva resan som är det underbara, snarare destinationen. Fast resan är förstås en del av det hela. Jag längtar tills det blir sommar. Jag ser redan nu framför mig hur jag springer över en grön sommaräng iklädd en sommarklänning en varm sommardag. Solen skiner och det finns bara nåt enstaka litet moln på himlen. Allt går i slow motion, och den där klänningen jag ser mig ha har jag aldrig ens sett förut. Den var ganska fin. Om jag kunde sy skulle jag göra den. Jag ser framför mig precis hur jag vill ha den. Kanske så dags att lära sig sy? Kanske. Ängen har jag aldrig heller sett förut. Kanske är den i en annan stad, eller kanske tillochmed ett annat land. Mitt hår är långt och blått. Tja, långt kanske man inte kan kalla det för, men långt för att vara jag. Mattias är också med. Hans långa hår är utsläppt och nytvättat, fortfarande lite fuktigt. Han ler mot mig. Jag ler tillbaka. Han springer efter mig. Ljudet från hans byxor gör mig lycklig. Tillslut lyckas han få tag på mig. Han kramar om mig och vi faller skrattandes ner på marken.

Nu måste jag avbryta mig själv. Att jag är lite grann av en drömmare är inte direkt någon nyhet. Men usch vilken hemsk dagdröm! Tänk så mycket gräsfläckar jag skulle få på den där fina sommarklänningen av det där fallet ner på den gröna sommarängen. Inte okej! Jag har för mig att gräsfläckar är jobbiga att tvätta bort. Fast jag vet inte. Har aldrig provat eftersom att sist jag fick gräsfläckar på nåt plagg var jag 9 år gammal. Då hade jag aldrig tvättat själv.

Jag måste skaffa mig en bok. En med tomma rader. En drömbok. Måste skriva ner mina drömmar. Kanske kan göra nåt av dem någon gång. Musik kanske. Eller dikter? Om jag nu lär mig sy någon gång ska jag definitivt sy den där sommarklänningen. Den var fin. Men just nu måste jag sluta drömma och fortsätta med det jag höll på med innan jag satte mig vid datorn. Städa mitt rum. Inte fullt lika rogivande som att drömma sig bort, men det måste göras.
C YA!

Ananas

Det finns en person som är lång, har brunt hår och heter Gustav. Han är snäll. En av de snällaste människor jag känner. Han är min vän och det glädjer. Han är en av de absolut bästa vänner jag har. Så nära vän att jag tillochmed kallar honom för min bror. Han dök upp och gav mig en kram idag. Jag behövde en kram. Tror han kände det på sig, eller så ville han helt enkelt umgås. Jag vill umgås med honom. Det var så länge sedan vi umgicks ordentligt, varje gång han är hos mig måste han åka hem så fort, och ses vi på stan hinner vi knappt ses alls. Dumma han som måste bo ute i skogen dit det inte går några bussar. Eller det är kanske inte han som är dum, snarare bussarna.

Vi gjorde ett test. Det visade sig att hans ideal yrke är "Lastbilschaufför", och mitt är "Copywrither". Ingen av oss höll med testet. Vi hann inte göra så mycket mer än det där testet, babbla, äta middag och spela en bana i "Super Mario Bros Wii" innan han skulle hem. Synd.

Jag ville mest säga tack till honom. Till Gustav alltså. Han vet verkligen hur man får mig att skratta. Jag behövde skratta. Kunde inte ens le idag tills han dök upp. Tack för att du finns Gustav. Du är en underbar människa.

Jag tänkte lägga upp en fin bild på gustav, men den bilden jag tänkte lägga upp har jag inte kvar eftersom att den endast fanns på min skoldator som blev stulen. Som tur är har både Gustav och Mattias just den bilden, så tills jag lyckas få tag på den laddar jag upp en bild på en banan istället. Det är nästan samma sak.

UNFaren i Örebro <3

Den här helgen... Det går inte att beskriva i ord! Så sjukt underbar! Jag ska försöka förklara, med bilder och ord, men jag tror inte att det kommer att verka ens i närheten så awesome som det var. Jag vill tillbaka. Typ nu.

Mattias nya glasögon-piercing? Nej, inte riktigt. Jag fick tillbaka mina två glasögonhalvor (och en massa kramar) av Mattias så fort vi sågs på tåget.

Min temporära lösning på glasögon tills jag fixat nya glasögon bågar. Lär ta ett tag då jag inte vet vilka bågar jag vill ha och det kommer ta ett tag tills de är färdiga och bla bla bla...

Tåget lyckades köra ikapp förseningen ganska bra, så väl i Stockholm hade vi ca 7 minuter istället för 40 minuter att byta tåg. Stockholm Central är dock som en jobbig labyrint så efter att ha irrat runt som fån i panik kom vi tillslut till rätt perrong för att precis se tåget åka iväg. Surt, men nästa gick en timme senare och våra biljetter var giltiga även på det tåget, vilket råkade bli ett sådant här dubbel-däckar-tåg.

Amanda, jag och Mattias framför dubbel-däckar-tåget framme i Örebro. (En tjej vid namn Julia som vi träffade på tåget tog denna bild)

Klockan var kring 10.00 och själva lägret började inte förrän klockan 16.00, så vi hade en del dö-tid i Örebro. På den tiden hann vi dumpa vår packning, äta pizza och gå i affärer. Jag köpte en svart klänning, en röd hatt och en söt kjol.

Lägret innehöll en massa lekar, några kurspass, en massa fika, mer lekar, awesomea människor, Wii-spelande, "fri lek" och ICA.

Simon håller i ett kurspass. Vi skulle hitta tio punkter på hur vi vill att UNF ser ut om tio år. Vi skrev upp alla förslag och suddade sedan ut en massa. Dock var så många så relaterade till varandra att vi kunde sammansätta dem. Vi fick alltså två och en halv punkt.

Fotleken!

Jag och Mattias ville ha en fin bild på oss två. Det här var det närmaste en fin bild vi kom.

Vi kör leken "Frys".

Mattias som skulle köpa en lampa från Simon och ville betala med hönor.

Mot slutet hade de flesta åkt hem, men några var kvar. Det här en gruppbild på oss som var kvar.

Att sätta sig på det där tåget på väg hem från denna underbara helg tog emot ganska mycket. Jag ville verkligen inte hem, och nu vill jag så gärna tillbaka. Men det går ju inte...

Mitt favorit citat från helgen;

Nu tänker jag dra mig upåt för att äta middag.
C YA!

Jag är så trött...

Jag är ouppmärksam. Sjukt mycket. Jag satte mig på bussen hem från stan efter att ha umgåtts med två vänner jag inte träffat på länge, och innan bussen kört iväg blundade jag. När jag öppnade ögonen igen var jag tre meter från där bussen stannade. Det visade sig vara där jag skulle av. Jag tror jag råkade somna...

Folk skriver till mig på msn, men jag märker först tio minuter efter att nån har skrivit att jag har nåt att svara på. Det är kanske värt att sova?

Redovisningen idag gick asbra, men minlånga håltimme gjorde jag inte någonting vettigt av. Typiskt mig. Jag gillade religion lektionen idag. Och psykologin. Hade det inte varit för håltimmen mellan 9.25 - 13.20 hade jag tyckt att det här var en riktigt bra dag.

Den här månaden har jag tänkt att jag ska vara sparsam och inte köpa mer än jag absolut måste köpa. Det sket sig då jag la ut 260 spänn på bhar. (Två stycken närmare bestämt) EGENTLIGEN har jag ingen brist på BHar, men then again.... BHar!

Jag behöver dö-nick-tid. Alltså, tid då jag inte gör NÅGOT vettigt alls. Funderar på att göra en onyttig chokladbolls smet och äta medan jag antingen tittar på film eller spelar the sims. Alternativet är glass. Tricky.

JAG VILL ATT MATTIAS SKA RINGA MIG.

Som rubriken säger, jag vill att Mattias ska ringa mig. Måste veta NU om det blev som vi ville, eller om vi måste leka sneeky. xP

Jag har slut på pengar på mobilen, så kan inte ringa honom och inte heller skicka ett sms. Med andra ord skriver jag ÖVERALLT att jag vill att han ska ringa mig, med hopp om att han ser det nånstans och ringer mig. :)

Jag längtar till imorgon!!!! Och om nu Du ser det här Mattias, RING MIG! :D

Sämst inlägg typ, men det fyller sitt syfte. Jag lär ta bort det senare, när jag får lust. nån gång. Det tillför ingenting till bloggen. Haha, fail.

men men, the important thing,
MATTIAS RING MEJ :D :D :D :D

Gief glasses! Me want!

Naturvetenskaps lektion idag. Första för gymnasiet, då jag varit sjuk de enda två tidigare lektionerna. Jag gillade lektionen. Den kändes fruktansvärt random, men uppenbarligen var det en bra lektion då jag utan problem kunde göra läxan på håltimmen idag. Med hjälp av det jag kom i håg från lektionen och häftet där alla frågorna fanns.

När hela läxan var bortgjord, och dessutom samma dag som jag fick den, kände jag rent spontant att det här skulle bli en bra dag. Det blev det inte. På Nutida konst lektionen hade jag väldigt svårt att hålla mig vaken, när jag gick på stan efter skolan för att leta glasögonbågar hade jag en enorm huvudverk och när jag kom hem bröt jag ihop. Jag känner mig stressad, trött, lättirriterad och har sjukt ont i huvudet. Ungefär som månaden innan vi räknade ut att jag behövde glasögon från början. Jag fattar inte hur jag stod ut!

Jag var inne i sex stycken optiker-butiker. Jag hittade bara ett par glasögon jag skulle kunna tänka mig att ha, men då bara om de hade varit i en annan färg. Det fanns inte, så jag måste leta vidare. När jag utan nå vidare resultat hade irrat omkring på stan i ungefär två timmar tog huvudverken över. Jag for hem, däckade nästan på bussen och mer eller mindre däckade på tangentbordet då jag skulle kolla min mail.

Jag längtar tills på torsdag. Inte bara får jag träffa min kärlek och åka iväg från denna stad. Då får jag dessutom tillbaka mina gamla glasögon, som jag råkade glömma hos honom. Jag ska köra på "nörd-looken" tills vidare, genom att tejpa ihop de två delarna med plåster. Det kommer inte se nå vidare snyggt ut, men tills jag har nya bågar har jag mycket hellre så, än denna jävliga huvudverk.

Vi gillar reklamen BTW...

RSS 2.0