gueog

Nu tänker jag vara såhär jättederpig och säga att det var julafton igår. DET VAR JULAFTON IGÅR! Bra, nu har jag statat the obvious. Hela dagen i går var som den var, jag missade halva Kalle Anka på grund av mensvärk och jag kunde knappt äta någonting av samma anledning. Fast, vad gör det, egentligen? Nån måste ju ha mens på julafton också, och i år var det tydligen min tur. Dessutom tar jag detta som en försäkring att jag slipper mensvärken på nyår. 

Jag tyckte det var väldigt roligt hur min äldsta av mina yngsta kusiner var så kaxig när pappa sa att han skulle gå ut och köpa tidningen. Han var helt säker på att tomten finns ju inte, så pappa skulle klä ut sig till tomte. Mycket riktigt kom tomten medan pappa var ute, precis enligt kusinens teori, vilket fick även hans lillebror att tycka att tomten finns ju inte.
...Tills pappa kommer in i vardagsrummet, medan tomten är i full gång att dela ut julklappar. Att se deras förvånade ansiktsuttryck var nog det roligaste på hela julafton.

Jag är en sådan här person som älskar att spela, skapa, spela in och mixa musik, men taktkänsla har jag då inte. Jag har svårt för att räkna ut vilken takt mina egna låtar går i, jag ökar nästan alltid takten då jag spelar och även om jag har en metronom så slutar jag höra den efter ett tag. Alltså önskade jag mig lite taktkänsla i julklapp. Det fick jag inte, men jag fick en cowbell! Jag hade också önskat mig ett par nya långkalsonger, helst så gräsligt fula som möjligt. Jag fick ett par långkalsonger, men de var bara svarta. Besvikelse? Nja.. Nu kan jag åtminstone gå omkring i ett par långkalsonger som inte har hål rakt i skrevet.

Jag fick också sex förpackningar servetter, Tandkräm, shampoo och balsam (jag tar det som en pik), tre skivor, några rollspelstärningar, ett spel jag redan hade (men ska iväg till mediamarkt och byta det, blä, jag taggar inte att trängas med allt folk på mellandagsrean) och så fick jag min skuld till pappa på ca 2500 spänn struken. (Sen i somras då jag reste runt i två veckor och hälsade på massa vänner, plus för det jag köpte i New York)

Det här är den bild jag försökte skicka till dig igår. Jag tyckte att om du kunde skicka egobilder till mig så kunde jag skicka egobilder till dig. Fast där blev jag ägd, för jag kunde ju tydligen inte det. Min mobils kamera suger för övrigt. Jag blev jäteglad i morse (nåväl, i eftermiddags) då jag läste smset du skickade kring tre. Du är då förjävla söt.

Oh well. Med dessa ord tänker jag nu starta om le dator för att leka lite med le music. Glad ny juli!

Är man lite infekterad av facebook när man ser en bild på datorn och drar muspekaren över bilden för att se taggarna?

Okej. Det är snart julafton. Jag kan inte ens beskriva hur fort tiden har gått nu på sistone, det bara flög iväg! Jag är faktiskt inte lika anti julen som jag brukar vara det här året. Jag är fortfarande långt ifrån lyrisk över julen, men jag hatar den åtminstone inte, vilket är ett steg i rätt riktning. En dag kan jag kanske lära mig att älska julen igen, precis som jag gjorde förut, men än är det en bit kvar.

Jag vet inte hur många gånger jag skriver samma saker om och om igen. Men jag bryr mig inte, så länge jag får ner mina tankar i en ordbajsande text som jag själv kommer att skratta åt om några år.

Den här helgen har blivit sjukt intressant, och hur mycket jag än skulle kunna tänkas försöka, så skulle den inte gå att glömma. Det är bra, för det vill jag inte heller.

När jag i torsdags lämnade huset strax innan tolv på natten för att sätta mig på tåget söderut hade jag ingen som helst aning om vad som väntade. Jag trodde att jag skulle sova på tåget och svära över den eventuella förseningen, för att tillslut komma fram till Borlänge, i tid eller försenad, och ha en trevlig helg med underbara människor innan jag trött skulle sätta mig på tåget hem igen. Riktigt så blev det inte... (Missförstå mig inte, jag hade en väldigt awesome helg)

För att ta mig till Borlänge skulle jag åka natttåget från Umeå till Uppsala, och sedan byta till ett tåg som skulle ta mig till min slutdestination. Enligt min biljett skulle jag ha en timme och några minuter bytestid. Tåget var en aning sent, vilket resulterade i att jag inte fick den bytestiden. Sju minuter innan mitt nästa tåg skulle gå klev jag av på perrongen med informationen om att mitt tåg skulle gå från spår två. Jag sprang dit, kollade på skylten på perrongen och läste att det var mitt tåg som skulle gå 12.25. Ett tåg kom, jag hoppade på det och smsade om att jag var på väg. När jag tittade upp hade tåget börjat åka, fyra minuter före avgångstid, och jag började ana att det blivit något fel. Konduktören berättade för mig att det här inte var det tåg jag skulle ta, så då fick jag ta mig tillbaka till Uppsala, köpa ny biljett och vänta två timmar på nästa tåg. Surt.

På hemvägen dubbelkollade jag åtta gånger att det var rätt tåg innan jag satte mig på det. Sträckan skulle vara Borlänge - Gävle - Sundsvall - Umeå. Jag kom fram till Gävle i tid och hittade ett ica, där jag köpte lite färdkost, vilket jag i efterhand tycker var extremt bra gjort av mig. När jag klev på tåget i till Sundsvall var jag trött, och sov ganska stor del av resan med huvudet mot fönstret. När tåget kommit till Gnarp vaknade jag av att tåget heltplötsligt skakade till. Det kändes som en halvbrutal väckning, och tåget stod stilla. Några minuter senare försvann strömmen och vi fick veta att tåget hade spårat ur.

Okej, det här blev extremt spännande. Jag missade min buss i Sundsvall och visste inte hur jag skulle ta mig hem, och inte heller fanns det någon att fråga. Tur som det var så var jag inte den enda som skulle till Umeå, och det blev efter många om och men fixat så vi fick åka buss till Ånge och sedan hoppa på natttåget norrut. Det tåget var dock nästan en timme försenat, eftersom att det "tydligen" hade varit någåt tåg som spårat ur framför dem.

I Umeå var jag igen vid kanske halv fem eller så, och då stack jag till en kompis för att inte väcka föräldrarna. Hemma var jag först kring halv sju på kvällen ikväll, då familjen tillsammans klädde julgranen.

Ja, det här spårade ur lite.

Fem citat från mig den senaste veckan;

"Jag sitter och funderar över varför Gustav i princip aldrig är kontaktbar när man faktiskt vill honom nåt, men han är snabb som satan på att svara i telefon då man råkar pocketdiala honom..."

"Känslan av att gå in i köket och inte märka att vi har ett nytt kylskåp... Ja, det är ungefär som känslan av att gå in i köket vilken annan dag som helst."

"Det är halare än en fryst sprängd utsmetat vattenmelon ute!"

"Nej, att det tar mig ett halvår att tvätta mina kläder är inte på grund av lathet. Det är strategiskt tänkande, för annars skulle jag inte få plats med kläderna i garderoben..."

"De borde inte göra läroböcker med invecklad svenska och dolda meningar. De borde göra böcker som totalt dumförklarar eleven istället, för då skulle det vara mycket lättare att förstå..."

Klockan är mycket och jag tar en paus från mitt pluggande. Jag har prov imorgon, eller ja, idag blir det ju. Jag är inte taggad för fem öre, men det måste göras. Jag tänker gå dit och göra mitt bästa, så får det gå hur det vill. Skiter det sig kan ingen komma och säga att jag inte har försökt i alla fall. Varför blir det så lätt så att plugg sjuts upp till sista minuten? I mitt fall är det tillochmed lite efter sista minuten, och jag har denna kväll, trots att jag haft massa tid, inte gjort det jag borde i alla fall. Oh well, jag fick åtminstone en del tvätt gjord och fick uppleva den där sköna känslan jag får när jag sätter mig vid pianot i mörkret, blundar, spelar och känner hur hela världens problem bara upphör att exsistera. Synd bara att precis all stress, och lite skuldkänslor för att man inte gjort det man skulle, kommer tillbaka till en då man slutar spela, hämtar tvätten och ser historiaboken ligga och hånle åt en.

Det är så typiskt mig att inte kunna somna på nätter som jag faktiskt måste få sömn på, typ som natten innan ett prov, men jag har väldigt lätt för att somna annars. Nu, mera plugg. Kan jag inte vara utsövd inför provet så ska jag fan vara påläst. Då borde, teoretiskt sett, kunskapen och tröttheten neutralisera varandra.

Idag har jag försökt få till lite julstämning. Var på skolan idag, stressad som tusan då det var så halt ute att varenda buss blev försenad. Väl på plats visade det sig att jag inte hade min första lektion som skulle börja 8.25, och därmed sovmorgon till tio över tolv. Det kändes ganska surt, men försenad var jag åtminstone inte. Jag såg på skolans luciatåg då jag ändå var där. 150 elever i kören, fullsatt publik i en alldeles för liten aula. Resultatet blev att några elever svimmade lite nu och då på grund av syrebrist.

Till lunch var det gröt, vilket serverades på platta tallrikar i en överfull matsal. Vi är tre skolor som delar på en matsal, och just idag verkade alla ha haft lunchrast samtidigt. Jag lyckades få en sittplats, och när lunchen var slut visade det sig att min andra och sista lektion också var inställd. Alltså var jag på skolan idag trots att jag var ledig. Riktigt stabilt tycker jag.

På kvällen pyntade jag och pappa det pepparkakshus som mamma hade byggt ihop igår. Hon hade lämnat oss ensamma för att göra det, vilket resulterade i att pepparkakshuset, som i vanliga fall brukar se ganska smaklöst ut, blev om möjligt ännu mer smaklöst. Gjorde en vissen blomma på väggen, och ett misslyckats försök till en pacman på taket med hjälp av smarties.

Någon julstämning har jag ännu inte, men det här året har jag bestämt mig för att inte vara så anti julen som jag brukar vara.

Till den som försöker nå mig på mitt gamla mobilnummer och bara kommer fram till 13åriga jag som säger att jag inte kan ta det just nu och att du ska tänka på the game, jag använder inte längre det nummret eftersom att simkortet har fastnat i telefonen och telefonen har lagt av. Vill du mig nåt, så ring eller smsa mig på mitt nya nummer.

Det där har jag skrivit lite överallt, så jag hoppas att det når fram till den som faktiskt vill mig någonting. Ja, som jag inte själv personligen har meddelat via sms eller liknande.

Jag kanske inte gjorde det jag skulle igår, men det blev jävligt bra ändå! Frågan är ju bara om min lärare kommer att hålla med mig när jag kommer till provet imorgon, trött som ett svin och ska förklara hur saker och ting går till i riksdan osv. Eller ja, idag är det ju snarare.

Torsdag, sammhällskunskapsprov, Fredag, Historiaprov, Måndag, Religionsprov. Ja, jag känner att allt hamnar samtidigt, och jag orkar verkligen inte. Jag har pluggat fram tills nu, och nu går det inte att få in någonting. Jag läser en av instuderingsfrågorna, men orden är bara obegripliga. Egentligen borde jag verkligen sova, för att öka mina chanser till att klara godkänt, men jag är så fruktansvärt stressad. Ämnet om politik, det här är ju någonting jag egentligen kan, jag har bara så fruktansvärt svårt att formulera svaren i ord.

Thumbs up for sistaminutenplugg....