Jag är inte dum i huvudet, bara inte bra på allt.

När jag satt på styrelesmöte förra veckan sa Ämmäh nåt om fästisar appropå ingenting. Hon sa att hon tyckte det var sjukt praktiskt, och förklarade för en ovetande mig att det var ungefär virtuella postitlappar man kan ha på skrivbordet. När jag kom hem föddes den briljanta idén att försöka omvandla min skolstress till ett spel. Jag döpte spelet till "hitta pannkakan". Det är mycket enkelt spel. Jag har ställt in att min bakgrundsbild är en bild på en pannkaka, och den syns inte för att jag har massa fästisar överallt. På varje fästis står det någonting jag måste göra, till exempel en läxa, ett prov, ett möte eller påminnelse om att jag måste skicka ut noter till mina PA100musiker. Varje gång jag får någonting jag måste göra och inte får glömma bort skriver jag en ny fästis, och varje gång en uppgift är avklarad tar jag helt enkelt bort lappen. När alla lappar är borta har jag hittat pannkakan och därmed vunnit.

Nu har jag använt mig av det här "spelet" en vecka, och det fungerar faktiskt riktigt bra för mig. Jag har som mål att ta bort minst tre små eller en stor uppgift per dag. Jag har på den här vekan fått mer saker gjort än jag fått gjort på resten av den här terminen. Det här borde jag ha tänkt på tidigare. Känslan jag får av att kryssa bort en uppgift är så befriande att jag verkligen känner hur en liten tyngd jag inte ens märkt av försvinner från mina axlar.

Klockan är fett mycket. närmare tre på natten, och jag har skola imorgon. Tur att jag har sovmorgon åtminstone, men jag är osäker på om jag kommer att orka ta mig dit. Jag har haft feber både igår och idag, vilket jag tyvärr fortfarande har. Lägre feber nu än tidigare, men likförbannat feber. Inte särskillt najs att få feber nu, när jag verkligen inte har råd att missa mer skola, men så är det ibland. Jag kan inte sova. Jag ahr faktiskt försökt, men jag tror min dygnsrytm har blivit lite uppfuckad av att jag sovit bort så mycket av mitt liv de senaste två dygnen för att min kropp knappt orkat med någonting annat än att sova eller glo på TV.

Jag blir så sjukt rörd över hur otroligt snäll du är mot mig. Du ser om någonting är fel innan jag själv hunnit inse det, du vet hur man får mig att skratta och du får mig att känna mig trygg, vacker och värdefull även om jag inte sovit ordäntligt på en vecka, är snorig och har feber. Jag vet inte hur jag fick dig att falla för mig, men vad det än var jag gjorde, det gjorde jag jävligt bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0