Frysen, the place to be!

Okej. Idag (eller igår blir det ju, klockan är efter tolv) hade jag mitt första pass på mitt glamourösa jobb som telefonförsäljare. Det var en introduktkon för att vi skulle skriva på avtalet, få information om företaget och lite utbildning om arbetet. Det var fruktansvärt utmanande att vara där med min kolosala mensvärk, som dels har hindrat mig från att vara i skolan två dagar i rad och som dessutom gör att jag har svårt för att röra mig. (Rör jag mig i för snabb hastighet när jag har så ont som jag hade spyr jag av smärta, vilket inte är så roligt att råka göra, framförallt inte första dagen på ett nytt ställe) Dessutom har jag världens telefonskräck, så när jag tog samtal satt jag och skakade, stammade och pratade ovanligt fort. (Med tanke på att jag i vanliga falll brukar ha tempo när jag pratar innebär det att det praktiskt taget var omöjligt för kunden att höra vad jag sa) Ett samtal stammade jag så mycket att det enda jag fick fram var mitt namn och namnet på den tidining jag skulle sälja, innan jag fick ett argt "jag är inte intresserad!".

Imorgon (eller idag blir det, klockan är efter tolv) och dagen efter det har vi också introduktionspass. Jag hoppas att det går bättre då, trots att jag kommer att känna mig som gröt. Imorgon (idag) har jag nämligen också nationella prov i matte B och på torsdag har jag två prov, (samhällsekonomi och ekologi) direkt efter varandra.

Nu kan det verka som att det var en dum idé att söka jobb som telefonförsäljare med min telefonskräck, men nä. Jag tänkte att det här är ett skitbra sätt för mig att få bort den skräcken, tjäna egna pengar och dessutom skaffa lite arbetserfarenhet.

Varför sitter jag då uppe klockan halv tre på natten när mitt nationella prov börjar 8.25? (eller 8.30 kanske det var, är inte helt säker) Jo! Jag har letat efter min miniräknare som ett fån. Nu har jag tillslut hittat den. I frysen av alla ställen. Hur kommer det sig att jag hittar typ allt där? Miniräknaren, mina nycklar, glass, min vänstra sko osv... Är fortfarande uppe i varv, så försöker lugna ner mig så jag kan få i alla fall några timmars sömn.

Bara några dagar kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0