Det här med ilskan

Jag har aggressionsproblem. Det är inte särskilt roligt. Det innebär att jag lätt kan bli arg, att jag ibland får kraftiga ilskeutbrott som tillochmed slår ut mig själv och att jag inte är det minsta konflikträdd. (Åtminstone inte när jag är arg, för då kan jag inte tänka) Jag har lärt mig att kontrllera den här ilskan, men det som händer är att jag lagrar ilska inom mig istället, typ som i en tillbringare. Ibland bilr tillbringaren full, och den där sista droppen som kommer dit, hur stor eller liten den än är, gör att det svämmar över, och jag får ett ilskeutbrott. Inte så sällan för en totalt meningslös anledning, eller på en helt oskyldig person som bara råkade stå nära mig.

År 2011 fick jag tre stora ilskeutbrott och ett litet. Visst var jag väl på dåligt hummör eller var irriterad någon gång emellanåt, men det är inte riktigt samma sak. Jag är stolt över mig själv för att det var så pass få gånger. Stolt, och det ska jag fan få vara också!

Jag har för övrigt känt i en och en halv månad att jag behövde få ett ilskeutbtrott, och jag var så fruktansvärt rädd att få det på en oskyldig människa på helt fel tidpunkt så jag blev sjukt stressad av det. Nu har jag äntligen fått mitt ilskeutbrott, och det var på en hårborstsbehållare. Fy fan vad skönt det var! Kan inte ens beskriva det! Jag hoppas bara att hårborstsbehållaren inte tog alltför illa upp av mina förolämpninar... Men det var dens fel, den föll ner från väggen!

Du är så annorlunda mot hur alla andra är. Jag har slängt en sko på dig och det enda som hände var att du höjde ögonbrynet. Tack för att du stannade kvar hos mig trots att jag skrek åt dig att fara hem. Jag behövde dig, även om jag själv inte insåg det. Min ilska vet inte hur den ska te sig runt dig. Det är en märklig känsla. Du är bäst. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0