Jag älskar mina vänner
Efter en riktigt urusel dag tog jag mig efter många om och men till stan. Alla mina kläder utom en mörklila strumpa var svarta. Mjukisbyxor, T-shirt, munkjacka och tillochmed underkläderna. Jag hade förmodligen målat mig svart runt ögonen också, om det inte vore för att jag var för lat. Idag var en mörk dag, och jag ville inte att folk skulle tro att jag har haft den bästa dagen i mitt liv. Det regnade ute så jag valde att vara smart och ta regnjacka. Dock är min regnjacka knallröd. Jag letade också efter mitt svarta paraply med vita noter på. Jag hittade inte den, så jag fick ta ett ljuslila istället. När dagens svarta klädsel ändå gått åt skogen sket jag totalt i att ens försöka hitta mörka skor och tog istället ett par vita gummistövlar med några stora svarta prickar på.
Stämningen sjönk när jag kom in i rummet. Jag som i vanliga fall brukar vara riktigt glad och ha ganska lätt för att få andra på bättre humör tyckte inte att det var så roligt och försökte pressa undan min dåliga dag och fokusera på var jag var just där och då. På ett kafé. Jag, Gustav, Emilia, André och Bodil.
Under kvällen blev jag på bättre och bättre humör, och när vi gick därifrån råkade jag mer eller mindre gå in i Sara, Mårten, Stina, Rasmus och Viktor. Det var fett random, och de vänner jag var med gick iväg eftersom att Emilia hade bråttom till en buss. Mårten satt och såg allmänt lycklig ut där han satt bredvid Stina och Sara såg rätt förvånad ut när hon upptäckte att jag stod där och blängde på henne.
När jag mött upp Gustav, André och Bodil igen var jag på så sjukt bra humör. Hela kvällen hade varit trevlig, och dessutom hade jag råkat träffa på en vän jag inte sett på länge. Jag orkade inte ens bry mig om att vädret var som det var, även om det var bättre än tidigare under dagen. Gustav och Bodil tog så småningom var sin buss hem, och jag och André gick långsamt hem och hade en trevlig pratstund.
Utan mina vänner hade den här dagen varit totalt värdelös. Utan mina vänner hade jag inte vetat vad jag hade gjort.
Jag älskar mina vänner!
Stämningen sjönk när jag kom in i rummet. Jag som i vanliga fall brukar vara riktigt glad och ha ganska lätt för att få andra på bättre humör tyckte inte att det var så roligt och försökte pressa undan min dåliga dag och fokusera på var jag var just där och då. På ett kafé. Jag, Gustav, Emilia, André och Bodil.
Under kvällen blev jag på bättre och bättre humör, och när vi gick därifrån råkade jag mer eller mindre gå in i Sara, Mårten, Stina, Rasmus och Viktor. Det var fett random, och de vänner jag var med gick iväg eftersom att Emilia hade bråttom till en buss. Mårten satt och såg allmänt lycklig ut där han satt bredvid Stina och Sara såg rätt förvånad ut när hon upptäckte att jag stod där och blängde på henne.
När jag mött upp Gustav, André och Bodil igen var jag på så sjukt bra humör. Hela kvällen hade varit trevlig, och dessutom hade jag råkat träffa på en vän jag inte sett på länge. Jag orkade inte ens bry mig om att vädret var som det var, även om det var bättre än tidigare under dagen. Gustav och Bodil tog så småningom var sin buss hem, och jag och André gick långsamt hem och hade en trevlig pratstund.
Utan mina vänner hade den här dagen varit totalt värdelös. Utan mina vänner hade jag inte vetat vad jag hade gjort.
Jag älskar mina vänner!
Kommentarer
Postat av: Hannah
Tyckte om hur din röda jacka förstörde din idé att vara svart, men tycker om att det är som där vändningen på ditt humör börjar, iallafall litegrann.
Skulle vara kul att ses någon dag.
Kram på dig
Trackback