Ikväll tänder jag ljus

Som de flesta redan vet är det den 11:e September idag, och därmed tio år sedan terrorattacken i New York. Tänkte därför uppmärksamma det lite.

Jag var nio år när jag kom till skolan en dag och såg att flaggan var hissad halvägs upp på flaggstången. När jag kom in i klasrummet hade min lärare alla lampor släkta, och ett tänt ljus stod på varje bänk. Flera stycken på hennes kateder. Det var helt tyst i rummet. Alla andra i rummet satt vid sina bänkar och tittade mot tavlan längst fram i klassrummet. Klockan avslöjade att det var några minuter kvar tills vi började och jag satte mig på min plats också och bara väntade.

När alla i klassen hade kommit bröt läraren helt plötsligt tystnaden med att berätta om vad som hänt i New York. Att två flygplan kraschat i två stora byggnader som tillsammans kallades för World Trade Center. Hon berättade att detta orsakat att väldigt många människor har dött, och därför var ljusen tända.

Alla i klassrummet var tysta. Jag tror inte att någon vågade säga någonting. Åtminstone vågade inte jag. Jag tror inte hellar att någon riktigt förstod hur många människor det rörde sig om, och hur hemsk hela den här terrorattacken faktiskt var.

Nu tio år senare har jag kollat på klipp efter klipp på youtube när planen kraschade in i byggnaderna, när anhöriga och överlevande offer har blivit intervjuade och gamla nyhetsändningar. Ändå förstår jag inte mer nu. Hur kan man göra på det sättet? Vad har man frö moral när man faktiskt planerar eller genomför en terrorattack? Jag förstår verkligen inte!

De anhöriga till dödsoffren i New York känner förmodligen tomhet, sorg, längtan och saknad. Och alla känner att det är orättvist. Klockan nio ikväll går jag till min gamla skola, den plats jag som nioåring fick veta vad som hänt. Där tänder jag ljus och håller tyst minut till minnet av alla de som dog i onödan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0