Disiplin!
Jag sitter och känner mig duktg. Jag vaknade i morse strax innan åtta och kände sådan stark ångest. Tanken på skolan fick mig att nästan spy och jag insåg att jag skulle verkligen inte klara av pressen av skolan idag. Svar ja, jag skolkade. Ibland behöver man sådana dagar för att koppla bort hjärnan och tänka på annat, även om man egentligen borde vara på skolan. Eftersom att jag slösade bort en hel dag i skolan (som visserligen bara hade två lektioner) bestämde jag mig för att jag skulle göra något typ av jobb ändå. Alltså klev jag upp och började städa. Jag var fast besluten om att städa hela dagen, ända fram tills Gustav skulle komma till mig för att vi skulle planera inför ett läger. Han dök upp klockan fem, vilket innebar att jag konstant städade mitt rum i nio timmar, med endast några få toa-pauser och fika-pauser. (Totalt sett städade jag nog åtta timmar)
Man blir helt slut i kroppen. Jag släpade ut precis allt som fanns i mitt rum, förutom en hylla och min säng som var för stora för att ta sig ut genom dörren. Jag dammsög fem vändor med två olika dammsugare, skurade golvet, dammtorkade överalt och sorterade alla mina filmer, tvspel och böcker i någon konstig typ av ordning som jag nu faktiskt redan har lyckats glömma bort, men det gör inget, för de är åtminstone samlade på ett och samma ställe. Tillochmed golvmattan, som jag ärligt talat inte ens har lagt märke till har funnits i mitt rum tidigare, tog jag ut och skakade av. Eller snarare sparkade av, jag höll ett fast grepp om mattkanten, sträckte upp mina armar och då blev mattan och jag precis lika långa. För att få av allt damm sparkade jag alltså på den.
Den här dagen har varit skitbra och extremt disiplinerad. Städning med endast de absolut nödvändigaste pauserna, planering inför ett läger, då vi fick gjort bra mycket mer jobb än jag vågat hoppas på och jag har inte ätit något som helst som är onyttigt, hur gärna jag än ville belöna mig själv för mitt slit och trösta mig själv för att jag kom på mig själv med att tänka "undrar hur det skulle se ut med nya gardiner...". Det var lite mamma-varning över det, och jag tänker inte tillåta mig själv att tänka på gardiner av alla saker att tänka på förrän jag har flyttat hemifrån. Kanske var det önsketänkande... För kag vill verkligen flytta hemifrån!
Så. Till skillnad från i morse behöver jag inte längre ploga mig igenom en hög med saker/kläder/kuddar/böcker och dylikt för att ta mig till dörren. Jag har dessutom hittat ett pressentkort på 300 kr på bokia liggandes i mitt rum. Förmodligen fick jag det på min artonårs födelsedag, och jag tror det var från André, om jag inte minns helt fel. Jag blev fett glad, för det innebär att jag kommer kunna köpa böcker för 300 kronor utan att behöva betala ett öra för det.
Jag måste säga att jag gillar konseptet med att man faktiskt kan se de möbler som finns i rummet. För att fira detta faktum att jag är liten söt och awesome tänker jag gå och lägga mig tvärs över den improviserade soffan (det är en säng och en madrass som vi har ställt ihop så det ser ut som en soffa på långt avstånd) och skypea med en vän. Tjobanan!
Man blir helt slut i kroppen. Jag släpade ut precis allt som fanns i mitt rum, förutom en hylla och min säng som var för stora för att ta sig ut genom dörren. Jag dammsög fem vändor med två olika dammsugare, skurade golvet, dammtorkade överalt och sorterade alla mina filmer, tvspel och böcker i någon konstig typ av ordning som jag nu faktiskt redan har lyckats glömma bort, men det gör inget, för de är åtminstone samlade på ett och samma ställe. Tillochmed golvmattan, som jag ärligt talat inte ens har lagt märke till har funnits i mitt rum tidigare, tog jag ut och skakade av. Eller snarare sparkade av, jag höll ett fast grepp om mattkanten, sträckte upp mina armar och då blev mattan och jag precis lika långa. För att få av allt damm sparkade jag alltså på den.
Den här dagen har varit skitbra och extremt disiplinerad. Städning med endast de absolut nödvändigaste pauserna, planering inför ett läger, då vi fick gjort bra mycket mer jobb än jag vågat hoppas på och jag har inte ätit något som helst som är onyttigt, hur gärna jag än ville belöna mig själv för mitt slit och trösta mig själv för att jag kom på mig själv med att tänka "undrar hur det skulle se ut med nya gardiner...". Det var lite mamma-varning över det, och jag tänker inte tillåta mig själv att tänka på gardiner av alla saker att tänka på förrän jag har flyttat hemifrån. Kanske var det önsketänkande... För kag vill verkligen flytta hemifrån!
Så. Till skillnad från i morse behöver jag inte längre ploga mig igenom en hög med saker/kläder/kuddar/böcker och dylikt för att ta mig till dörren. Jag har dessutom hittat ett pressentkort på 300 kr på bokia liggandes i mitt rum. Förmodligen fick jag det på min artonårs födelsedag, och jag tror det var från André, om jag inte minns helt fel. Jag blev fett glad, för det innebär att jag kommer kunna köpa böcker för 300 kronor utan att behöva betala ett öra för det.
Jag måste säga att jag gillar konseptet med att man faktiskt kan se de möbler som finns i rummet. För att fira detta faktum att jag är liten söt och awesome tänker jag gå och lägga mig tvärs över den improviserade soffan (det är en säng och en madrass som vi har ställt ihop så det ser ut som en soffa på långt avstånd) och skypea med en vän. Tjobanan!
Kommentarer
Trackback
