Megahelg i Sundsvall

Allting började på scen, åtminstone för oss ledare. Deltagarna satt i Aulan och tystnade när någon började prata, vem det var är jag inte helt säker på, eftersom att jag inte kunde se någon. Hon började med att välkomna alla deltagare till lägret, och sedan fråga om någon saknades. Någon av ledarna frågade var jag var någonstans, varav Kim öppnade sin resväska och jag kröp ut därifrån. Det var alltså det första intrycket av mig för alla de som inte träffat mig förut. Liten person som får plats i Kims väska.

Lägret blev riktigt bra, åtminstone på de delar jag var med på. Vi var uppdelade i olika pass, beroende på vad man hade valt. Jag hamnade i teatergruppen, som överträffade mina förväntningar. Han som höll i passet är en mycket intressant människa, helt galen, på ett positivt sätt. På förmiddagen och bowlingen på eftermiddagen. Jag lärde mig att om jag försöker bowla så som man ska hamnar klotet i rännan, hela tiden. Om jag däremot istället går fram till banan, lägger klotet på golvet och sedan knuffar på den, då får jag en strike. Andra deltagare spelade lazergame, gokart eller pysslade.

Eftersom att vi var ganska många människor där (66 deltagare plus några ledare) så hade vi hyrt en skola att hålla till på. I aulan fanns ett piano, som jag självklart spelade på. Några kom dit och lyssnade på mig och berömde mig. Lite roligt eftersom att jag själv tycker att det lät förjävligt. Pianot var lätt ostämt och pedalen för att hålla ut toner fungerade inte. Men det var roligt i alla fall.

Jag tycker att jag var riktigt duktig som inte hade den blekaste aning om var min kamera var. Jag hade letat som en idiot i någon timme innan jag var tvungen att fara iväg, och det visade sig att jag hade den i just den väskan jag tog med mig till Sundsvall. Det hade varit bra om jag hade vetat om det när jag var där, men jag upptäckte det när jag hade kommit hem istället. Stenkoll banankoll! Tog denna bild från Laura istället.

På lördagskvällen körde vi singstar. Jag höll på att sjunga i låten "I wanna dance with somebody" (Whitney Houston) när jag i sista refrängen drogs iväg av Achmed och Jacob som var iklädd var sin sumobrottardräkt. De började dansa med mig till musiken som var i bakgrunden, eftersom att jag sjöng just att jag ville dansa med någon. Den som sa att man inte kan bjuda på sig själv och ha roligt utan alkohol har helt klart fel! Jag älskar UNFare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0