UNFaren i Örebro <3
Den här helgen... Det går inte att beskriva i ord! Så sjukt underbar! Jag ska försöka förklara, med bilder och ord, men jag tror inte att det kommer att verka ens i närheten så awesome som det var. Jag vill tillbaka. Typ nu.
Mattias nya glasögon-piercing? Nej, inte riktigt. Jag fick tillbaka mina två glasögonhalvor (och en massa kramar) av Mattias så fort vi sågs på tåget.
Min temporära lösning på glasögon tills jag fixat nya glasögon bågar. Lär ta ett tag då jag inte vet vilka bågar jag vill ha och det kommer ta ett tag tills de är färdiga och bla bla bla...
Tåget lyckades köra ikapp förseningen ganska bra, så väl i Stockholm hade vi ca 7 minuter istället för 40 minuter att byta tåg. Stockholm Central är dock som en jobbig labyrint så efter att ha irrat runt som fån i panik kom vi tillslut till rätt perrong för att precis se tåget åka iväg. Surt, men nästa gick en timme senare och våra biljetter var giltiga även på det tåget, vilket råkade bli ett sådant här dubbel-däckar-tåg.
Amanda, jag och Mattias framför dubbel-däckar-tåget framme i Örebro. (En tjej vid namn Julia som vi träffade på tåget tog denna bild)
Klockan var kring 10.00 och själva lägret började inte förrän klockan 16.00, så vi hade en del dö-tid i Örebro. På den tiden hann vi dumpa vår packning, äta pizza och gå i affärer. Jag köpte en svart klänning, en röd hatt och en söt kjol.
Lägret innehöll en massa lekar, några kurspass, en massa fika, mer lekar, awesomea människor, Wii-spelande, "fri lek" och ICA.
Simon håller i ett kurspass. Vi skulle hitta tio punkter på hur vi vill att UNF ser ut om tio år. Vi skrev upp alla förslag och suddade sedan ut en massa. Dock var så många så relaterade till varandra att vi kunde sammansätta dem. Vi fick alltså två och en halv punkt.
Fotleken!
Jag och Mattias ville ha en fin bild på oss två. Det här var det närmaste en fin bild vi kom.
Vi kör leken "Frys".
Mattias som skulle köpa en lampa från Simon och ville betala med hönor.
Mot slutet hade de flesta åkt hem, men några var kvar. Det här en gruppbild på oss som var kvar.
Att sätta sig på det där tåget på väg hem från denna underbara helg tog emot ganska mycket. Jag ville verkligen inte hem, och nu vill jag så gärna tillbaka. Men det går ju inte...
Mitt favorit citat från helgen;
Nu tänker jag dra mig upåt för att äta middag.
C YA!
Mattias nya glasögon-piercing? Nej, inte riktigt. Jag fick tillbaka mina två glasögonhalvor (och en massa kramar) av Mattias så fort vi sågs på tåget.
Min temporära lösning på glasögon tills jag fixat nya glasögon bågar. Lär ta ett tag då jag inte vet vilka bågar jag vill ha och det kommer ta ett tag tills de är färdiga och bla bla bla...
Tåget lyckades köra ikapp förseningen ganska bra, så väl i Stockholm hade vi ca 7 minuter istället för 40 minuter att byta tåg. Stockholm Central är dock som en jobbig labyrint så efter att ha irrat runt som fån i panik kom vi tillslut till rätt perrong för att precis se tåget åka iväg. Surt, men nästa gick en timme senare och våra biljetter var giltiga även på det tåget, vilket råkade bli ett sådant här dubbel-däckar-tåg.
Amanda, jag och Mattias framför dubbel-däckar-tåget framme i Örebro. (En tjej vid namn Julia som vi träffade på tåget tog denna bild)
Klockan var kring 10.00 och själva lägret började inte förrän klockan 16.00, så vi hade en del dö-tid i Örebro. På den tiden hann vi dumpa vår packning, äta pizza och gå i affärer. Jag köpte en svart klänning, en röd hatt och en söt kjol.
Lägret innehöll en massa lekar, några kurspass, en massa fika, mer lekar, awesomea människor, Wii-spelande, "fri lek" och ICA.
Simon håller i ett kurspass. Vi skulle hitta tio punkter på hur vi vill att UNF ser ut om tio år. Vi skrev upp alla förslag och suddade sedan ut en massa. Dock var så många så relaterade till varandra att vi kunde sammansätta dem. Vi fick alltså två och en halv punkt.
Fotleken!
Jag och Mattias ville ha en fin bild på oss två. Det här var det närmaste en fin bild vi kom.
Vi kör leken "Frys".
Mattias som skulle köpa en lampa från Simon och ville betala med hönor.
Mot slutet hade de flesta åkt hem, men några var kvar. Det här en gruppbild på oss som var kvar.
Att sätta sig på det där tåget på väg hem från denna underbara helg tog emot ganska mycket. Jag ville verkligen inte hem, och nu vill jag så gärna tillbaka. Men det går ju inte...
Mitt favorit citat från helgen;
Nu tänker jag dra mig upåt för att äta middag.
C YA!
Kommentarer
Trackback
