Engelska tangentbord har inte de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet
Check title.
Hotellrummet vi ar i har en iMac med internet man far anvanda gratis, sa nu sitter jag har i Bristol och slosar upp en massa tid till att blogga. Min storebror ligger pa sangen bakom mig och sover, och mina foraldrar ar i ett annat rum. Sjalv vill jag vara ute och se mig omkring, det ar inte direkt varje dag jag befinner mig i Bristol, men jag blev nedrostad och far darfor stanna inne.
Pa bussen mellan London och Bristol fick jag en chokladkaka av pappa. Jag var fett trott, sa jag tackade, tog emot den och somnade. Nar jag vaknade nan timme eller tva senare tyckte Philip (min storebror) att jag skulle ata den. Jag oppnade den, och eftersom att det hade varit sjukt varmt i bussen var den ganska smalt. Vi fann detta hysteriskt roligt och undrade varfor vi inte hade med oss en sax, for det hade nastan behovts. Den var sa seg! (Och detta var vanlig mjolkchoklad)
I morgon ar det brollop. Jag onskar att jag inte hade klippt haret hos en frisor, for det blev bajs och dessutom fick jag betala for det. Fast det ar inte hela varlden, det ar bara har och det vaxer ut igen. An ar jag ung. Philip har fatt aran att sitta bredvid mrs Charles (dvs min kusins farmor som ar 97 ar gammal) och behover darfor ganska mycket somn om han sa klara av att prata med henne. Jag har aldrig traffat nan som pratar sa mycket som hon gor! Hon ar helt fantastisk. Nar Andrew och Po gifte sig for tre ar sedan dansade hon mest av alla och tog en taxi till flygplatsen nar brollopet var slut. Hon skulle till vastindien och hoppa bungy jump.
Klockan har ar tio, dvs klockan gar en timme efter sveriges klocka. Vi ska upp klockan sju halv atta nanstans och jag ska orka springa omkring och vara artig i finklader en hel dag, sa jag planerar faktiskt att sova min forsta tidiga kvall pa riktigt lange. Kanns skumt.
Well well. That's life.
Hotellrummet vi ar i har en iMac med internet man far anvanda gratis, sa nu sitter jag har i Bristol och slosar upp en massa tid till att blogga. Min storebror ligger pa sangen bakom mig och sover, och mina foraldrar ar i ett annat rum. Sjalv vill jag vara ute och se mig omkring, det ar inte direkt varje dag jag befinner mig i Bristol, men jag blev nedrostad och far darfor stanna inne.
Pa bussen mellan London och Bristol fick jag en chokladkaka av pappa. Jag var fett trott, sa jag tackade, tog emot den och somnade. Nar jag vaknade nan timme eller tva senare tyckte Philip (min storebror) att jag skulle ata den. Jag oppnade den, och eftersom att det hade varit sjukt varmt i bussen var den ganska smalt. Vi fann detta hysteriskt roligt och undrade varfor vi inte hade med oss en sax, for det hade nastan behovts. Den var sa seg! (Och detta var vanlig mjolkchoklad)
I morgon ar det brollop. Jag onskar att jag inte hade klippt haret hos en frisor, for det blev bajs och dessutom fick jag betala for det. Fast det ar inte hela varlden, det ar bara har och det vaxer ut igen. An ar jag ung. Philip har fatt aran att sitta bredvid mrs Charles (dvs min kusins farmor som ar 97 ar gammal) och behover darfor ganska mycket somn om han sa klara av att prata med henne. Jag har aldrig traffat nan som pratar sa mycket som hon gor! Hon ar helt fantastisk. Nar Andrew och Po gifte sig for tre ar sedan dansade hon mest av alla och tog en taxi till flygplatsen nar brollopet var slut. Hon skulle till vastindien och hoppa bungy jump.
Klockan har ar tio, dvs klockan gar en timme efter sveriges klocka. Vi ska upp klockan sju halv atta nanstans och jag ska orka springa omkring och vara artig i finklader en hel dag, sa jag planerar faktiskt att sova min forsta tidiga kvall pa riktigt lange. Kanns skumt.
Well well. That's life.
Kommentarer
Trackback
