gueog

Om det inte vore för min lampa till vänster om mig, och datorskärmens ljus skulle jag sitta här i totalt mörker. I mina hörlurar hörs instrumental musik och runt omkring mig ligger en massa saker huller om buller. Jag kan inte direkt påstå att det är fint när det är så här stökigt, men det är så här jag vill ha det. Att ha det snyggt och prydligt är inte riktigt min grej, jag skulle vantrivas så fruktansvärt mycket. Mer än vad jag redan gör.

Precis som de flesta människor någon gång i livet är, så är även jag deprimerad ibland. När jag väl är det så är jag det ganska mycket, oavsett om anledningen är stor eller liten. Jag har grubblat och tänkt på det här varje dag i fem månader nu och kommit fram till att roten av min depression är just att jag bor hemma.  

Missförstå mig inte, jag har en familj jag tycker väldigt om, men jag är less. Stressen över att jag inte har hunnit klart med läxorna är väl inte direkt hela världen. Inte heller allt tjat om att jag måste städa gör så mycket. Men kombinationen gör det. Jag kan inte göra läxorna innan jag har städat klart, för då får jag dåligt samvete över att jag inte städat klart, och jag får höra ännu mer tjat. Städa kan jag inte heller göra, för det hjälper mig inte i skolan. Beslutsångest. Vilket problem ska man ta tag i först?

Skolan börjar snart igen. Då kommer jag att komma tillbaka till denna eviga onda cirkel jag har fått stå ut med i flera år. Nu är jag less. Jag vill börja om från början, på mitt sätt och ensam. Jag vill flytta hemifrån.

Där har vi problemet. Jag är en arbetslös student som snart börjar sitt sista år på gymnasiet. Jag har koncentrationssvårigheter och klarar inte av att göra allt för mycket saker på en och samma gång. Men nu har jag bestämt mig, och när jag väl bestämt mig för någonting så ger jag inte upp i första taget.

Jag ska ta mig hemifrån. Det bara är så.