Tack Jehovas vittnen, ni gjorde min dag!
Det är torsdag, och det innebär att jag tog hand om disken efter maten. Jag satte i min ensamhet igång metal på hög volym och irriterade mig på en fläck som blivit fastbränd i stekpannan när jag hörde att någon ringde på dörren. Utan att tänka efter slängde jag ner diskborsten i diskhon, tog med mig stekpannan för att gå och öppna dörren.
Jag är en sådan där tjej som är allergisk mot parfym, och när jag väl råkar andas in parfym påverkas min röst av det. Ibland försvinner den helt, ibland får jag basröst och ibland blir jag bara hes. När jag öppnade dörren möttes jag av en stark parfymdoft, och jag fick lite svårt att andas. Jag lyckades ändå få fram ett hest "vad!?" med min mörka allergiröst. De två tjejerna som stod på andra sidan dörren stirrade chockat, först på mig, sen på min stekpanna, och sedan tillbaka på mig igen, som om jag skulle slå till dem. Efter en liten stund sa en av dem lite försiktigt "du behöver hjälp...", den andra gav mig en papperslapp och sedan backade de långsamt bakåt. När de kommit hela vägen ner för bron stängde jag dörren och kollade på papperslappen jag fått och log. Det var en lapp från Jehovas vittnen.
Det här var faktiskt en ganska trevlig överaskning, även om jag fick en allergisk reaktion på köpet och brukar tycka att det är rätt irriterande när Jehovas vittnen försöker övertala mig om att jag borde bli en av dem. Jehovas vittnen brukar plinga på hos oss lite nu och då, men det var så länge sedan sist att jag nästan trodde att de hade glömt bort att vi exsisterar. (Eller förstått att det är en omöjlighet att konvertera oss)
Nu är det inte så här att jag tycker illa om någon religion över huvud taget, jag tycker att alla har rätt att tro som de vill, men jag tycker också att alla ska respektera varandras religion, oavsett om det handlar om någon som är troende eller inte. Det här är den tjugotredje gången jag har öppnat dörren för Jehovas vittnen när jag varit ensam hemma. Jag förstår inte varför jag inte tycker att det börjar bli påfrestane.
Ända sedan Jehovas vittnen plingade på hos mig och trodde att jag hade döpt min "fina mystiska trumpet" till "trombon" har jag förknippat Jehovas Vittnen till tromboner. Därav bilden. (Tyckte det kändes lite färglöst. Bilden togs för övrigt i början av Januari 2010)
Jag blev förresten skitglad av alla fina ord om min låt "maktgalen". Jag tvekade ganska länge innan jag laddade upp den, och all kritik, både positiv och negativ, har stärkt min skaparglädje. Tack för all kritik. Ville bara få det sagt.
Jag är en sådan där tjej som är allergisk mot parfym, och när jag väl råkar andas in parfym påverkas min röst av det. Ibland försvinner den helt, ibland får jag basröst och ibland blir jag bara hes. När jag öppnade dörren möttes jag av en stark parfymdoft, och jag fick lite svårt att andas. Jag lyckades ändå få fram ett hest "vad!?" med min mörka allergiröst. De två tjejerna som stod på andra sidan dörren stirrade chockat, först på mig, sen på min stekpanna, och sedan tillbaka på mig igen, som om jag skulle slå till dem. Efter en liten stund sa en av dem lite försiktigt "du behöver hjälp...", den andra gav mig en papperslapp och sedan backade de långsamt bakåt. När de kommit hela vägen ner för bron stängde jag dörren och kollade på papperslappen jag fått och log. Det var en lapp från Jehovas vittnen.
Det här var faktiskt en ganska trevlig överaskning, även om jag fick en allergisk reaktion på köpet och brukar tycka att det är rätt irriterande när Jehovas vittnen försöker övertala mig om att jag borde bli en av dem. Jehovas vittnen brukar plinga på hos oss lite nu och då, men det var så länge sedan sist att jag nästan trodde att de hade glömt bort att vi exsisterar. (Eller förstått att det är en omöjlighet att konvertera oss)
Nu är det inte så här att jag tycker illa om någon religion över huvud taget, jag tycker att alla har rätt att tro som de vill, men jag tycker också att alla ska respektera varandras religion, oavsett om det handlar om någon som är troende eller inte. Det här är den tjugotredje gången jag har öppnat dörren för Jehovas vittnen när jag varit ensam hemma. Jag förstår inte varför jag inte tycker att det börjar bli påfrestane.
Ända sedan Jehovas vittnen plingade på hos mig och trodde att jag hade döpt min "fina mystiska trumpet" till "trombon" har jag förknippat Jehovas Vittnen till tromboner. Därav bilden. (Tyckte det kändes lite färglöst. Bilden togs för övrigt i början av Januari 2010)
Jag blev förresten skitglad av alla fina ord om min låt "maktgalen". Jag tvekade ganska länge innan jag laddade upp den, och all kritik, både positiv och negativ, har stärkt min skaparglädje. Tack för all kritik. Ville bara få det sagt.
Kommentarer
Trackback
