Spontantripp till Skellefteå

Jag kände mig lite grann som Laura när jag och Jakob fick för oss att dra till Skellefteå efter skolan, för att vara med på en grillkväll med UNF. Vi kom fram till Skellefteå, klev av bussen och tänkte att det var ungefär en timme kvar innan grillkvällen skulle börja, så vi tyckte att det var lika bra att röra på oss lite. Självklart lyckades vi med att gå vilse. På nåt sätt hade vi hamnat på Anderstorp, som tydligen var på fel sida älven. Vi ringde till Conny som gav oss en detaljerad vägbeskrivning ("Gå till kuken på torget och följ shoppninggatorna") men vi var fortfarande lika förvirrade. Vi fortsatte gå, och efter ett tag hittade Nina oss. Det var extremt bra, för annars hade vi förmodligen inte hittat rätt över huvud taget. Jag känner rent spontant att det inte var särskillt smart av oss att gå över till andra sidan älven...

Själva grillkvällen var jättetrevlig. Några kännde jag igen, men det var många nya ansikten som jag hoppas på att få träffa igen. Alltid lika roligt lära känna nya personer. Vi höll på att grilla och ha trevligt tills folk började frysa, och då gick vi iväg in till värmen och fortsatte ha trevligt en stund till, tills klockan blev så pass mycket att vi var tvugna att gå iväg för att inte missa bussen hem.

Jag älskar verkligen UNF. Nästan alla mina närmsta vänner har jag träffat innom UNF, och oavsett om jag kommer till en plats där det finns en massa människor jag inte träffat förut, eller om det är en plats där jag känner alla, så blir jag på så otroligt bra humör av att träffa så fina personer. Det finns inga människor som accepterar mig för den jag är på samma sätt som UNFare, och det finns ingen annan plats jag känner mig så önskad heller. Vore det inte för UNF skulle jag inte vara ens i närheten av den glada person jag är idag. Inga andra människor i hela världen skulle så lätt kunna övertala mig att ta mig hela vägen till Skellefteå och tillbaka över dagen, efter skolan, för en grillkväll. Eller ja, varken jag eller Jakob blev särskillt övertalade. Snarare blev vi inbjudna och tackade ja direkt, för att det verkade roligt. UNF har förändrat mitt liv. Till det bättre.

Jag ville bara få det sagt.
Nu sömn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0