Mattias, MIN Mattias
Jag har valt en ny bild att ha som skrivbords bakgrunds bild, eller vad det nu heter. Jag valde den här bilden, för att jag gillar känslan jag får när jag ser den. Ett rus med en blandning av lycka, pirr, längtan och saknad. Han är så söt! Mattias, MIN Mattias.
Bild från i somras, samma dag som vi blev ihop. När bilden togs var vi dock inte ihop än. Vi satt på en buss på väg till trästockfestivalen. Vi hade varit hos Mattias några dagar efter att ha varit på Arvikafestivalen.
Jag vill att det ska vara sommar igen. Jag vill resa. Jag älskar att resa! Både inom Sverige och utanför sverige. Tja, det kanske inte är själva resan som är det underbara, snarare destinationen. Fast resan är förstås en del av det hela. Jag längtar tills det blir sommar. Jag ser redan nu framför mig hur jag springer över en grön sommaräng iklädd en sommarklänning en varm sommardag. Solen skiner och det finns bara nåt enstaka litet moln på himlen. Allt går i slow motion, och den där klänningen jag ser mig ha har jag aldrig ens sett förut. Den var ganska fin. Om jag kunde sy skulle jag göra den. Jag ser framför mig precis hur jag vill ha den. Kanske så dags att lära sig sy? Kanske. Ängen har jag aldrig heller sett förut. Kanske är den i en annan stad, eller kanske tillochmed ett annat land. Mitt hår är långt och blått. Tja, långt kanske man inte kan kalla det för, men långt för att vara jag. Mattias är också med. Hans långa hår är utsläppt och nytvättat, fortfarande lite fuktigt. Han ler mot mig. Jag ler tillbaka. Han springer efter mig. Ljudet från hans byxor gör mig lycklig. Tillslut lyckas han få tag på mig. Han kramar om mig och vi faller skrattandes ner på marken.
Nu måste jag avbryta mig själv. Att jag är lite grann av en drömmare är inte direkt någon nyhet. Men usch vilken hemsk dagdröm! Tänk så mycket gräsfläckar jag skulle få på den där fina sommarklänningen av det där fallet ner på den gröna sommarängen. Inte okej! Jag har för mig att gräsfläckar är jobbiga att tvätta bort. Fast jag vet inte. Har aldrig provat eftersom att sist jag fick gräsfläckar på nåt plagg var jag 9 år gammal. Då hade jag aldrig tvättat själv.
Jag måste skaffa mig en bok. En med tomma rader. En drömbok. Måste skriva ner mina drömmar. Kanske kan göra nåt av dem någon gång. Musik kanske. Eller dikter? Om jag nu lär mig sy någon gång ska jag definitivt sy den där sommarklänningen. Den var fin. Men just nu måste jag sluta drömma och fortsätta med det jag höll på med innan jag satte mig vid datorn. Städa mitt rum. Inte fullt lika rogivande som att drömma sig bort, men det måste göras.
C YA!
Bild från i somras, samma dag som vi blev ihop. När bilden togs var vi dock inte ihop än. Vi satt på en buss på väg till trästockfestivalen. Vi hade varit hos Mattias några dagar efter att ha varit på Arvikafestivalen.
Jag vill att det ska vara sommar igen. Jag vill resa. Jag älskar att resa! Både inom Sverige och utanför sverige. Tja, det kanske inte är själva resan som är det underbara, snarare destinationen. Fast resan är förstås en del av det hela. Jag längtar tills det blir sommar. Jag ser redan nu framför mig hur jag springer över en grön sommaräng iklädd en sommarklänning en varm sommardag. Solen skiner och det finns bara nåt enstaka litet moln på himlen. Allt går i slow motion, och den där klänningen jag ser mig ha har jag aldrig ens sett förut. Den var ganska fin. Om jag kunde sy skulle jag göra den. Jag ser framför mig precis hur jag vill ha den. Kanske så dags att lära sig sy? Kanske. Ängen har jag aldrig heller sett förut. Kanske är den i en annan stad, eller kanske tillochmed ett annat land. Mitt hår är långt och blått. Tja, långt kanske man inte kan kalla det för, men långt för att vara jag. Mattias är också med. Hans långa hår är utsläppt och nytvättat, fortfarande lite fuktigt. Han ler mot mig. Jag ler tillbaka. Han springer efter mig. Ljudet från hans byxor gör mig lycklig. Tillslut lyckas han få tag på mig. Han kramar om mig och vi faller skrattandes ner på marken.
Nu måste jag avbryta mig själv. Att jag är lite grann av en drömmare är inte direkt någon nyhet. Men usch vilken hemsk dagdröm! Tänk så mycket gräsfläckar jag skulle få på den där fina sommarklänningen av det där fallet ner på den gröna sommarängen. Inte okej! Jag har för mig att gräsfläckar är jobbiga att tvätta bort. Fast jag vet inte. Har aldrig provat eftersom att sist jag fick gräsfläckar på nåt plagg var jag 9 år gammal. Då hade jag aldrig tvättat själv.
Jag måste skaffa mig en bok. En med tomma rader. En drömbok. Måste skriva ner mina drömmar. Kanske kan göra nåt av dem någon gång. Musik kanske. Eller dikter? Om jag nu lär mig sy någon gång ska jag definitivt sy den där sommarklänningen. Den var fin. Men just nu måste jag sluta drömma och fortsätta med det jag höll på med innan jag satte mig vid datorn. Städa mitt rum. Inte fullt lika rogivande som att drömma sig bort, men det måste göras.
C YA!
Kommentarer
Trackback
