gueog

Det finns en person som är lång, har brunt hår och heter Gustav. Han är snäll. En av de snällaste människor jag känner. Han är min vän och det glädjer. Han är en av de absolut bästa vänner jag har. Så nära vän att jag tillochmed kallar honom för min bror. Han dök upp och gav mig en kram idag. Jag behövde en kram. Tror han kände det på sig, eller så ville han helt enkelt umgås. Jag vill umgås med honom. Det var så länge sedan vi umgicks ordentligt, varje gång han är hos mig måste han åka hem så fort, och ses vi på stan hinner vi knappt ses alls. Dumma han som måste bo ute i skogen dit det inte går några bussar. Eller det är kanske inte han som är dum, snarare bussarna.

Vi gjorde ett test. Det visade sig att hans ideal yrke är "Lastbilschaufför", och mitt är "Copywrither". Ingen av oss höll med testet. Vi hann inte göra så mycket mer än det där testet, babbla, äta middag och spela en bana i "Super Mario Bros Wii" innan han skulle hem. Synd.

Jag ville mest säga tack till honom. Till Gustav alltså. Han vet verkligen hur man får mig att skratta. Jag behövde skratta. Kunde inte ens le idag tills han dök upp. Tack för att du finns Gustav. Du är en underbar människa.

Jag tänkte lägga upp en fin bild på gustav, men den bilden jag tänkte lägga upp har jag inte kvar eftersom att den endast fanns på min skoldator som blev stulen. Som tur är har både Gustav och Mattias just den bilden, så tills jag lyckas få tag på den laddar jag upp en bild på en banan istället. Det är nästan samma sak.