Än är jag kvar

Det visade sig att jag kommer att få pengar snart. 1500 kronor för att vara mer exakt. Pengar som jag totalt hade glömt bort att jag skulle få, och därmed inte räknat med. Dessa pengar kommer att gå raka vägen in till ett sparkonto, där jag sparar ihop pengar till att kunna flytta hemifrån. Min plan för tillfället är att lägga undan 300 kronor från mitt studiebidrag i månaden till detta sparkonto. Jag har kollat upp mitt schema och insett att jag inte kommer att klara av skolan om jag söker jobb också, och då tycker jag attt det är smartare att fokusera på skolan så jag får gå ut gymnasiet nån gång. Det kommer att gå sakta att få ihop pengar på detta sätt, men det är en början i alla fall, och inte alltför ansträngande. Eftersom att jag dessutom inte ska resa 30 mil tur och retur mer eller mindre varannan helg längre så kommer detta inte att bli någon större ansträngning.

Jag slutade skolan för lite mer än en timme sedan och än är jag kvar här. Egentligen skulle jag ha slutat nyss, men dansarna hade inspark med ettorna så lektionen gick bort. Vi har ju inga ettor att sparka in, så vi blev helt lediga på den tiden istället. Lektionen som uteblev var religion, vilket jag tycker är synd. Religion är inte mitt favoritämne, långt ifrån, men det kommer att bli riktigt intressant att läsa det med just den här klassen. Blir det inte många diskussioner blir jag fett besviken.

Jag har bestämt vad jag ska göra på mitt PA100 (projektarbete). Det känns otroligt skönt, och jag har redan börjat planera det lite. När jag skulle göra det ifjol tog det mig halva hösten att komma på vad jag ville göra, vilket sög, och sen bestämde jag mig för att göra arbetet i år istället. Klokt val, för jag hade  stressat sönder och legat som åtta dallriga och sönderstrimlade geleremsor med lite benbitar i just nu om jag inte hade gjort så.

Att jag är kvar här på skolan känns så random. Det är inte det att jag har en massa jobb kvar att göra, vilket skulle vara den naturliga orsaken till att stanna kvar extra länge på en fredag efter skolan. Det är det att jag är lat. Min cykel står ute i den fuktiga luften och bara väntar på att jag ska sätta rumpan på sadeln så jag får en sådan där obehaglig fuktig fläck på mina byxor. Cyklar jag hem möts jag av oredan i mitt rum som jag måste fixa till, och cyklar jag till stan möts jag av vänner. Stan låter mer lockande, både för att det är roligare och närmare. Fast rummet måste verkligen städas. Till och med jag är less.

Hmm....

Vi kör på stan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0