Tankar just nu
Idag är en historisk dag. Jag gav upp. Jag som var så bestämd! Jag som inte hade tänkt gå och lägga mig förrän jag hade städat klart. Det har jag i och för sig inte gjort heller, klockan är nästan halv elva på morgonen och jag har fortfarande inte gått å lagt mig...igår. Visst, jag städade inte konstant, men jag städade mig igenom två Pearl Jam skivor, en spotify playlist på 15 låtar, trott eller ej en Kelly Clarkson skiva och jag städade en del utan musik också. Det ser sjukt mycket mer välstädat ut nu, men jag har fortfarande en timmes jobb kvar innan jag är klar med mitt rum och utanför mitt rum. Och så har vi toaletten kvar.
Jag brukar ha som regel att aldrig lägga någonting viktigt på mitt skrivbord, för det försvinner. Det är mitt skrivbrd som har tagit mig hela natten, resten av rummet var ju bara en massa kläder, lite damm, några utspridda filmer, böcker, mer kläder, några tomma drickyoughurtsflaskor, en sked, ett glas och lite utspridda pennor och papper. Mitt skrivbord tog tid! Jag hittade en massa saker jag trodde var borta, så jag är ganska glad över det faktiskt.
Iallafall. Dagen är historisk för at jag inte tänker städa mer nu, trots att jag har mycket kvar att göra. Jag ger upp. Det är inte värt att hetsstäda mer just nu, jag riskerar att missa bussen, och det vill jag inte, för jag vill verkligen träffa Mattias. När jag väl är på bussen lär det gå ganska fort, jag lär sova mig igenom resan, jag är ganska trött. Jag räknade ut det för någon halvtimme sedan när jag stod i duschen och helt plötsligt inte såg någonting. Jag fattade inte varför, tills jag insåg att jag hade glömt att ta av mig mina glasögon.
Jag har också glömt var jag har lagt min kamera. Det känns så skumt att inte veta om det, för jag brukar nästan aldrig lämna huset utan att ha den med mig, och nu har jag inte ens någon aning om var den är. Jag har letat ÖVERALLT, jätte många gånger, men jag hittar den verkligen inte. Jag förstår ingenting.
Den här bilden togs för mer än ett år sedan när jag inte kunde somna. Jag ser ut ungefär sådär nu också, fast inte photoshopad, inte sne-minen, jag har svårt att hålla ögonen uppe, och när jag tänker efter så ser jag inte alls ut som mig själv. Jag vill blunda, och gärna ligga ner också, men jag vågar inte, för jag är rädd att jag kommer somna.
Om ca sju timmar är jag med min mango igen. Jag längtar. C YA!
Jag brukar ha som regel att aldrig lägga någonting viktigt på mitt skrivbord, för det försvinner. Det är mitt skrivbrd som har tagit mig hela natten, resten av rummet var ju bara en massa kläder, lite damm, några utspridda filmer, böcker, mer kläder, några tomma drickyoughurtsflaskor, en sked, ett glas och lite utspridda pennor och papper. Mitt skrivbord tog tid! Jag hittade en massa saker jag trodde var borta, så jag är ganska glad över det faktiskt.
Iallafall. Dagen är historisk för at jag inte tänker städa mer nu, trots att jag har mycket kvar att göra. Jag ger upp. Det är inte värt att hetsstäda mer just nu, jag riskerar att missa bussen, och det vill jag inte, för jag vill verkligen träffa Mattias. När jag väl är på bussen lär det gå ganska fort, jag lär sova mig igenom resan, jag är ganska trött. Jag räknade ut det för någon halvtimme sedan när jag stod i duschen och helt plötsligt inte såg någonting. Jag fattade inte varför, tills jag insåg att jag hade glömt att ta av mig mina glasögon.
Jag har också glömt var jag har lagt min kamera. Det känns så skumt att inte veta om det, för jag brukar nästan aldrig lämna huset utan att ha den med mig, och nu har jag inte ens någon aning om var den är. Jag har letat ÖVERALLT, jätte många gånger, men jag hittar den verkligen inte. Jag förstår ingenting.
Den här bilden togs för mer än ett år sedan när jag inte kunde somna. Jag ser ut ungefär sådär nu också, fast inte photoshopad, inte sne-minen, jag har svårt att hålla ögonen uppe, och när jag tänker efter så ser jag inte alls ut som mig själv. Jag vill blunda, och gärna ligga ner också, men jag vågar inte, för jag är rädd att jag kommer somna.
Om ca sju timmar är jag med min mango igen. Jag längtar. C YA!
Kommentarer
Trackback
