Är jag fjortis nu?
Jag står i affären och kollar på en massa olika förpackninar. Men hur ska jag kunna bestämma mig för vilken jag ska ta? Jag väljer ut tre olkia, för att kunna välja bland dem. Svårt. Efter en liten stunds grubblande ringer min telefon. "Saved by the bell" tänker jag. Jag svarar, men lika mystiskt som telefonsamtalet började, slutar det en sekund efter att jag har svarat. Mystiskt. Samma nummer ringer en gång till. Ska jag våga svara eller inte? Jag bestämmer mig för att svara. Vad är det värsta som kan hända? "Hallå?" säger jag, lite smått hest. "hallååh" mummlar personen på andra sidan luren. "Jag har slutat nu. Är du kvar på stan?" Jag står med telefonen mellan huvudet och axeln, och tre förpackningar hårfärg i mina händer. "Nej" svarar jag, lägger tillbaka alla förpackningarna och börjar gå mot utgången. "ska du dit?" Det blir tyst en liten stund. Tystnaden bryts av att den mumlande personen tappar sin rygga på golvet. "Är du på ica? vänta där! jag kommer förbi". Läskigt. Ett mumlande monster ska komma och träffa mig på ica! Jag frågar om det är okej att jag far hem för att gå på toa först. Det får jag, han kommer förbi mig där istället.
...STALKER! Det mumlande monstret vet var min brevlåda bor!
Hej! :)
Idag har jag köpt hårfärg på ica! Eller snarare, jag var där, men toabehovet tog över, så jag köpte inte färgen, utan for hem istället. När jag hade gått på toa gick det ca 7 minuter, sen kom ett mumlande monster, eller André, som han egentligen heter, förbi mig för att dra ner mig på stan. Väl nere på stan gick vi in till teatern och letade efter min gonsalva och hans ryggsäck. Vi båda hittade vad vi sökte och gick ut glada :)
Efter ett tag satte vi oss på biblioteket, och vid det här laget hade Arvid joinat oss. Vi satt och babblade på, och tillslut stack André för att han skulle äta och fixa vinterdäck. Kvar blev då jag och Arvid. Det var mysigt. Jag satt i hans knä. Vi pratade och nån gång emellan orden gav vi varandra en puss. Efter en liten stund pratade vi inte längre, vi hånglade. Då kom Hannah och "hostade". Då vart jag glad, för Hannah är trevlig :) Hannah hade köpt en ny jacka, som var väldigt fin. Vi snackade ett tag till, och sen var det dags för mig att dra hem. Tyvärr var jag en liten aning trött, så Arvid var söt och bjöd mig på subwaykaka! :)
Efter att jag hade ätit middag gick jag och André till ica för att jag behövde min hårfärg, och han ville ha chips. När vi hade kommit ut från affären såg vi att skylten var lite smått bucklig, precis där siffran "23" stod. André tycker att siffran 23 förföljer honom, så därför var detta hysteriskt roligt.
Men men. Nu sitter jag här, med nyfärgat hår och undrar hur min naturliga hårfärg, som jag inte sett på fyra år, ser ut. Jag funderar på att gå och ta en macka, så KRAM :)
...STALKER! Det mumlande monstret vet var min brevlåda bor!
Hej! :)
Idag har jag köpt hårfärg på ica! Eller snarare, jag var där, men toabehovet tog över, så jag köpte inte färgen, utan for hem istället. När jag hade gått på toa gick det ca 7 minuter, sen kom ett mumlande monster, eller André, som han egentligen heter, förbi mig för att dra ner mig på stan. Väl nere på stan gick vi in till teatern och letade efter min gonsalva och hans ryggsäck. Vi båda hittade vad vi sökte och gick ut glada :)
Efter ett tag satte vi oss på biblioteket, och vid det här laget hade Arvid joinat oss. Vi satt och babblade på, och tillslut stack André för att han skulle äta och fixa vinterdäck. Kvar blev då jag och Arvid. Det var mysigt. Jag satt i hans knä. Vi pratade och nån gång emellan orden gav vi varandra en puss. Efter en liten stund pratade vi inte längre, vi hånglade. Då kom Hannah och "hostade". Då vart jag glad, för Hannah är trevlig :) Hannah hade köpt en ny jacka, som var väldigt fin. Vi snackade ett tag till, och sen var det dags för mig att dra hem. Tyvärr var jag en liten aning trött, så Arvid var söt och bjöd mig på subwaykaka! :)
Efter att jag hade ätit middag gick jag och André till ica för att jag behövde min hårfärg, och han ville ha chips. När vi hade kommit ut från affären såg vi att skylten var lite smått bucklig, precis där siffran "23" stod. André tycker att siffran 23 förföljer honom, så därför var detta hysteriskt roligt.
Men men. Nu sitter jag här, med nyfärgat hår och undrar hur min naturliga hårfärg, som jag inte sett på fyra år, ser ut. Jag funderar på att gå och ta en macka, så KRAM :)
Kommentarer
Trackback
